Sverige stöder Danmark om minimilönedirektivet – men varför säger regeringen inget om föreningsrätten?

• I en inlaga till EU-domstolen har Sverige nu utvecklat sitt stöd för Danmarks ogiltighetstalan gällande minimilönedirektivet (se EU & Arbetsrätt 1/2023 s 3 angående Danmarks huvudargument). Den danska stämningsansökan och även ministerrådets respektive parlamentets svaromål är ännu hemliga, men den svenska inlagan ger utöver de svenska argumenten viss inblick i tvisten så här långt.

Samtliga inblandade är överens om att målet är unikt och det första i sitt slag där omfattningen av undantagen för ”löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller rätt till lockout” i artikel 153.5 i EUF-fördraget kommer att prövas. Den hittillsvarande praxisen ger därmed inte några klara svar på de frågor som ska bedömas utifrån den danska ansökan. I sin inlaga instämmer Sverige i det som Danmark anfört.

Av ministerrådets svaromål ska det framgå att det är en ”hårfin balans” mellan att å ena sidan främja ett socialt mål och att, å den andra, bibehålla respekten för arbetsmarknadsparternas roll i lönesättningen. Sverige framhåller särskilt att det är av vikt att artikel 153.5 tolkas så denna artikels huvudsakliga syfte att skydda parterna mot begränsningar i deras frihet att förhandla respekteras.

Den svenska regeringen menar även att minimilönedirektivet skapar krav med direkt koppling till lön. Direktivets kärna är att höja minimilönerna och enligt Sverige innebär direktivets artikel 4.2 och 5 direkta ingrepp i löneförhållanden. Artikel 4.2 handlar om de konkreta åtgärder som ska vidtas om kollektivavtalstäckningsgraden understiger 80 procent och artikel 5 om krav på länder med lagstadgade minimilöner. Sverige håller med Danmark om att detta medför en handlingsplikt för dessa medlemsstater som påverkar minimilönerna och utgör ett direkt ingrepp i löneförhållandena där.

Den danska regeringen framhöll att direktivet inte enbart ingriper i löneförhållandena utan även rör föreningsrätten som på samma sätt är undantagen från EU:s behörighet. På den punkten säger sig Sverige inte ha något att tillföra utöver vad Danmark redan har sagt. Det är som sagt första gången som dessa frågor kommer att prövas och det är överraskande att Sverige inte här tar chansen att utveckla sin syn på vad som avses med föreningsrätt enligt artikel 153.5, särskilt då det inte finns någon egentlig rättspraxis från EU-domstolen om detta. Även om svensk och dansk arbetsrätt delar många drag hade jag nog förväntat mig att den svenska regeringen hade lagt ned lite mer möda på hur man ska förstå det som är en minst lika viktig begräsning gällande EU:s befogenheter som undantaget för löneförhållanden.

Erik Sjödin, docent
Institutet för social forskning