Tillbaka till nyhetsbrevet

Tillämpningsdirektivet har inte genomförts korrekt– men vill kommissionen utmana den danska modellen?

I juli förra året fick 24 av EU:s 27 medlemsländer varsin formell underrättelse där Europeiska kommissionen ifrågasatte deras sätt att genomföra direktivet om tillämpningen av utstationeringsdirektivet (96/71). Ett av länderna vad Danmark. På en punkt skulle Danmark sannolikt fällas om kommissionen driver saken till EUdomstolen – men frågan är om den verkligen vill gå så långt, skriver Ruth Nielsen.

Tillämpningsdirektivet (2014/67) sätter ramar för de kontrollåtgärder som medlemsstaterna kan använda mot utländska tillhandahållare av tjänster som utstationerar arbetstagare till medlemsstaten. Kommissionen finner att några av de åtgärder som Danmark har vidtagit strider mot artiklarna 9 och 12 i direktivet.

Artikel 9 handlar om administrativa krav och kontrollåtgärder. Kommissionens kritik gäller reglerna om kontaktperson och uppdragsgivaransvar. En utländsk tillhandahållare av tjänster som utstationerar arbetskraft till Danmark ska enligt udstationeringsloven anmäla detta till Registret for Udenlandske Tjenesteydere (Rut).

I samband med det ska företaget lämna en rad upplysningar, bland annat om en kontaktperson bland de utstationerade arbetstagarna. I vissa riskbranscher (för närvarande bygg och anläggning, jordbruk, skogsbruk och fiske samt rengöring) är företagets uppdragsgivare (mottagaren av tjänsten) skyldig att underrätta Arbejdstilsynet om uppdragsgivaren inte inom tre dagar har fått dokumentation som styrker att det utländska företaget har gjort en korrekt anmälan till Rut.

 Kommissionen menar att dessa krav är för stränga. Den danska regeringen hävdar i sitt svar emellertid att de faller inom ramen för vad som är tillåtet enligt direktivets artikel 9.2, enligt vilken medlemsstaterna kan införa andra administrativa krav och kontrollåtgärder än de som räknas upp i artikel 9.1, förutsatt att de är motiverade och proportionella.

Enligt min bedömning har regeringen rätt på denna punkt.

Direktivets artikel 12 om underentreprenörsansvar (kedjeansvar) handlar om ansvar för den entreprenör som arbetsgivaren är direkt underentreprenör till. Artikel 12.2 ger medlemsstaterna möjlighet att införa kedjeansvar i alla entreprenörskedjor i samband med utstationering, och i bygg- och anläggningsbranschen är det obligatoriskt enligt artikel 1.2. Danmark har antagit en lag om Arbejdsmarkedets Fond for Udstationerede, som kan täcka arbetstagarnas lönefordringar och dit både danska arbetsgivare och utstationerande företag betalar avgifter. Lagen uppfyller helt klart inte direktivets krav och har två brister jämfört med detta. För det första ålägger den över huvud taget inte den entreprenör till vilken arbetsgivaren är direkt underentreprenör några förpliktelser. För det andra täcker fonden enbart lönefordringar som har slagits fast genom ”fagretlig” behandling, dvs. inom arbetsmarknadsparternas eget tvistelösningssystem. Det betyder att en utstationerad arbetstagare som inte omfattas av ett danskt kollektivavtal eller som är oorganiserad inte kan få hjälp av fonden.

Implementeringsudvalget, som består av företrädare för regeringen och arbetsmarknadens parter och som bereder Danmarks genomförande av arbetsrättsliga EU-direktiv, menade att kedjeansvar strider mot den danska arbetsmarknadsmodellen. Underentreprenörsansvar innebär att ett rättssubjekt (avtalspart) som inte är arbetsgivare åläggs ett ansvar för ett annat rättssubjekts (underleverantören/ arbetsgivaren) bristande betalning till sina anställda. Inom ramen för den traditionella danska modellen kan man dock enbart förplikta arbetsgivare genom kollektivavtal. Det är inte möjligt att ålägga ickearbetsgivare medansvar för underleverantörers bristande betalning.

I den formella underrättelsen kritiserar kommissionen lagen om Arbejdsmarkedets Fond for Udstationerede. Om den drar saken inför EU-domstolen kommer Danmark med stor sannolikhet att fällas, men det är inte säkert att kommissionen går vidare med detta. Det beror på en blandad politisk och juridisk bedömning. Förhållandet mellan den danska arbetsmarknadsmodellen och EU-rätten är ett politiskt känsligt ämne, så kanske låter kommissionen saken ligga.

Ruth Nielsen


Nyhetsbrevet som pdf
Nr 1 2022

Publicerad: January 1, 2022

Läs också

Nr 1 2022

ÖVERRASKANDE DOM OM DIREKT EFFEKTEnskilda kan kräva proportionella sanktioner med stöd av direktivregler

Av artikel 20 i direktivet (2014/67) om tillämpning av utstationeringsdirektivet (96/71) framgår att medlemsstaterna ska införa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för arbetsgivare som inte uppfyller sina arbetsrät...

Läs hela artikeln

Nr 1 2022

Ska Norge och Island genomföra minimilönedirektivet– eller är det inte ”EES-relevant”?

Kommer Norge och Island att behöva genomföra EU:s direktiv om tillräckliga minimilöner när (om?) det antas? Det är inte givet, trots att de två länderna blir bundna av de flesta arbetsrättsliga EU-direktiv på grund av avtalet om...

Läs hela artikeln

Nr 1 2022

”Gult kort” från Sverige mot plattformsdirektiv Danmark och Finland mer positiva

Förslaget till direktiv om bättre arbetsvillkor vid plattformsarbete undergräver arbetsmarknadens parters självbestämmande och hotar den svenska arbetsmarknadsmodellen. Därmed strider det mot principen att EU ska vidta åtgärder bara ...

Läs hela artikeln

Nr 1 2022

Svagt skydd för föreningsfriheten för arbetande fångar

Åtnjuter fängelseinterner föreningsfrihet enligt artikel 11 i Europakonventionen? Den frågan ställdes på sin spets efter att en förening av fångar i ett fängelse i Ryssland hade upplösts genom ett beslut i lokal domstol. Fångarna ...

Läs hela artikeln