Frågor till kommissionen om Holship utgår från selektiv läsning av domen

Vilka lagstiftningsinitiativ tänker Europeiska kommissionen ta för att garantera att EU-rätten återspeglar Europadomstolens dom i Holship-målet? Frågan ställs av en svensk Europaparlamentariker som nu väntar på svar från kommissionen. Av allt att döma utgår frågorna från en delvis slarvig läsning av domen, som på flera håll ensidigt har framställts som en stor facklig seger.

Målet handlar om en bojkott som Norsk Transportarbeiderforbund (NTF) ville genomföra mot speditörsföretaget Holship för att få detta att teckna ett kollektivavtal som skulle ge företräde till lastnings- och lossningsarbete åt en viss kategori av arbetstagare. 2016 slog Norges Høyesterett fast att aktionen inte fick genomföras eftersom den stred mot etableringsrätten enligt EES-avtalet och mot den norska boikottloven. NTF klagade då till Europadomstolen för mänskliga rättigheter och anförde att domen stred mot artikel 11 om föreningsfrihet i Europakonventionen (EKMR).

Europadomstolens dom kom i somras. I en debattartikel på Altinget.se beskriver den svenska Europaparlamentarikern Johan Danielsson händelserna så här:
”Företaget försökte bryta ett avtal om lön och arbetsvillkor som funnits sedan 1976 och arbetarna gick då ut i strejk. Strejken stämplades först som ett olagligt marknadshinder av Norges högsta domstol, men Europadomstolen dömde i våras till arbetarnas fördel.”

Sanningen är att NTF förlorade i sak (se Stein Evju i EU & arbetsrätt nr 2/2021 s. 1). Europadomstolen kom fram till att NTF:s föreningsfrihet inte hade kränkts. Liknande bojkotter kan alltså sannolikt förklaras olagliga även i framtiden. Därför var det en smula förvånande att Europafacket utropade domen som en stor seger för den fackliga sidan, en beskrivning som okritiskt har upprepats på andra håll.

Det hurraropen tar fasta på är det principiella resonemang som Europadomstolen för om hierarkin mellan grundläggande rättigheter enligt EKMR och de marknadsfriheter som garanteras i EU-fördrager Europadomstolen de nationella domstolarna vägledning för hur de ska resonera när marknadsfriheter står mot grundläggande rättigheter. De senare står då över marknadsfriheterna. Det innebär, enligt Evju, att domen har konsekvenser inte bara för norsk del. ”Den har betydelse för EU/ EES-systemet generellt och mer principiellt: Om medlemsstaterna ska uppfylla sina förpliktelser enligt EKMR måste såväl de som EUdomstolen utgå från att de mänskliga rättigheterna står på ett högre plan än marknadsfriheterna”, skriver Evju.

Det är bakgrunden till de fackliga hurraropen och Europaparlamentarikerns frågor till kommissionen. Kanske ska man se dem som försök till skademinimering efter ett olyckligt prejudikat. För frågan är hur mycket de här principiella uttalandena är värda. De innebär en knäpp på näsan för hur Høyesterett resonerade när den kom fram till sin slutats – men slutsatsen i sig ifrågasattes inte av Europadomstolen. Den inskränkning av föreningsfriheten som Høyesteretts dom innebar godtogs som proportionerlig. Vid proportionalitetsbedömningen har staterna nämligen en vidsträckt bedömningsmarginal, och vid den bedömningen är EU/ EES-rättens etableringsfrihet ett viktigt element, enligt Europadomstolen. Även om den inte är en grundläggande rättighet.

Kerstin Ahlberg