Tillbaka till nyhetsbrevet

Nya regler ska underlätta livet för föräldrar och anhörigvårdare

Den 13 juni antog ministerrådet det nya direktiv om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare som ska ersätta föräldraledighetsdirektivet (2010/18). 2010 års föräldraledighetsdirektiv innehåller endast rätt till ledighet, och dessa regler överförs i huvudsak till det nya direktivet. Den stora förändringen är att det nya direktivet också tvingar medlemsstaterna att införa en rätt till ersättning under föräldraledigheten i två situationer. Pappor ska ha rätt till tio dagars ledighet med ersättning på sjukpenningnivå i samband med barns födelse. Såväl mammor som pappor får också rätt till ersättning för de två månader av föräldraledigheten som inte får överlåtas mellan föräldrarna, men här fastställer medlemsstaterna eller arbetsmarknadens parter hur stor ersättningen ska vara.

Den grundläggande regeln om en individuell rätt till fyra månaders föräldraledighet kvarstår, men därutöver innehåller direktivet många nyheter:
• Pappor, oavsett anställningstid, ges alltså rätt till tio dagars betald ledighet i anslutning till barns födelse.
• Tiden som inte får överlåtas från den ena föräldern till den andra fördubblas från en till två månader.
• Varje arbetstagare har rätt till ledighet under fem arbetsdagar för vård av anhörig.
• Arbetstagare ska inte endast få återgå till samma eller likvärdigt arbete, utan också åtnjuta de eventuella förbättringar i arbetsförhållandena som de skulle haft rätt till, om de inte varit lediga.
• Även om medlemsstaterna alltjämt får fastställa grunderna för när arbetsgivaren får skjuta upp föräldraledigheten, så får detta numera ske endast om uttaget vid begärd tidpunkt allvarligt skulle störa arbetsgivarens verksamhet – och avslaget ska motiveras skriftligen.
• Anställningsförhållandet ska bibehållas under ledigheten och ett uppsägningsförbud som omfattar den som begärt eller tagit ledigt införs, tillsammans med ett krav på skriftlig motivering om en sådan person sägs upp.
• En bevisbörderegel införs: Om arbetstagare visar på omständigheter av vilka man kan dra slutsatsen att de sagts upp för att de ansökt om eller tagit ut föräldraledighet, så ska det åligga arbetsgivaren att bevisa att uppsägningen grundades på andra skäl.
• Arbetstagare som framfört klagomål med stöd av reglerna skyddas av ett förbud mot repressalier från arbetsgivarens sida.
• En kategori nya regler avser s.k. flexibla arbetsformer, t.ex. distansarbete, flexibla arbetstider eller deltidsarbete, som medlemsstaterna får välja att förbehålla arbetstagare som varit anställda sex månader.
• Om arbetstagaren begär flexibla arbetsformer ska arbetsgivaren svara inom skälig tid och motivera avslagsbeslut eller senareläggning skriftligen. Arbetsgivaren avgör själv om begäran ska beviljas, men ska beakta båda parternas behov.
• Om de flexibla arbetsformerna haft ”begränsad varaktighet” har arbetstagaren rätt att i slutet av den överenskomna perioden återgå till sitt ursprungliga arbetsmönster.
• Arbetstagaren får begära att avsluta sina flexibla arbetsmönster i förtid, men även här avgör arbetsgivaren själv om begäran ska beviljas.

Reglerna omfattar fortfarande alla som är arbetstagare enligt medlemsstaternas definition, oavsett om anställningen är på deltid, visstid eller i bemanningsföretag. Medlemsstaterna får införa en kvalifikationsperiod om ett års anställning för rätt till föräldraledighet, utom för rätten till pappaledighet som gäller direkt.

Hittills har EU-rätten endast haft en enda regel om betald ledighet i samband med föräldraskap, nämligen direktivet 92/85 om arbetstagare som är gravida, nyligen fått barn eller som ammar (dvs. kvinnor). Det föreskriver att kvinnor ska ha rätt till 14 veckors betald ledighet i anslutning till förlossningen. Detta direktiv fortsätter att gälla parallellt med de nya reglerna.

2010 års direktiv om föräldraledighet var ett resultat av den sociala dialogen och genomförde arbetsmarknadsparternas eget avtal. När kommissionen ansåg att det behövde revideras (se EU & arbetsrätt nr 4/2015 s. 6) kunde parterna inte enas om att inleda förhandlingar. Arbetsgivarna var inte beredda att förhandla om ersättning under föräldraledigheten.

Niklas Selberg, jur.dr.
Lunds universitet


Nyhetsbrevet som pdf
Nr 2 2019

Publicerad: April 1, 2019

Läs också

Nr 2 2019

EU-domstolens stora avdelning: Daglig arbetstid måste registreras för varje arbetstagare

Arbetstidsdirektivet, tolkat i ljuset av EU-stadgan om grundläggande rättigheter, innebär att medlemsstaterna måste ålägga arbetsgivarna att införa system för att beräkna den dagliga arbetstiden för varje arbetstagare. Det slår EU...

Läs hela artikeln

Nr 2 2019

Högsta domstolens fråga till EU-domstolen oroar arbetsmarknadens parter

Måste en domstol i ett mål om diskrimineringsersättning alltid pröva om diskriminering faktiskt har ägt rum om den sökande begär det, för att kravet på effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner ska vara uppfyllt? Det ...

Läs hela artikeln

Nr 2 2019

Fokus på atypiska anställningar i nya arbetsvillkorsdirektivet

Den 13 juni antogs slutligen direktivet om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i EU (arbetsvillkorsdirektivet) som innebär en revidering av det så kallade upplysningsdirektivet (91/533). Revideringen innebär inte bara att kravet...

Läs hela artikeln

Nr 2 2019

Fel beräkna förmåner vid uppsägning på föräldraledigs deltidslön

Hur ska förmåner och ersättningar till medarbetare som är föräldralediga på deltid beräknas – strider beräkningar som bygger på deltidslönen mot EU-rätten? Ja, blev EU-domstolens svar i målet RE mot Praxair som nyligen avgj...

Läs hela artikeln