EU & arbetsrätt 4 2014

Svenska AD inte behörig att avgöra tvist om svenska piloters kollektivavtal

I efterdyningarna av en omstrukturering i det norska flygbolaget Norwegian gjordes vissa ändringar i kollektivavtalsförhållandet mellan bolaget och den norska Norwegian Pilot Union, NPU. Dittills hade ett enda kollektivavtal gällt för piloter i såväl Norge, som Sverige och Danmark. Nu ingick Norwegian och NPU i stället separata avtal för piloter med bas i Sverige och Danmark. Senare blev de oense om ifall det norska huvudavtalet utgjorde en del av kollektivavtalet för de svenska piloterna.

Norwegian väckte därför talan i den svenska Arbetsdomstolen och yrkade att den skulle fastställa att det norska huvudavtalet inte var en del av kollektivavtalet för piloter med bas i Sverige. För att AD skulle kunna pröva frågan i sak var den dock tvungen att först pröva om den hade domsrätt över målet. Enligt de s.k. Bryssel/Luganoreglerna är utgångspunkten att svaranden ska stämmas i sin hemviststat. Därutöver kan, under olika omständigheter, också andra domstolar vara behöriga att pröva målet. Eftersom NPU har sitt hemvist i Norge var AD:s domsrätt beroende av om någon av dessa alternativa grunder förelåg.

Bolaget menade för det första att parterna hade ett avtal om att svensk domstol skulle vara behörig (s.k. prorogationsavtal) . För att ett giltigt prorogationsavtal ska föreligga krävs att det är skriftligt, i överensstämmelse med praxis mellan parterna eller, om avtalet rör internationell handel, i enlighet med handelsbruk. Båda kollektivavtalsparterna menade att det fanns prorogationsavtal, men de var oense om ifall det pekade ut svensk eller norsk domstol. AD konstaterade att det inte fanns något skriftligt avtal om domsrätt, och att det inte heller kunde beläggas att det fanns någon praxis mellan parterna, som pekade ut svensk domstol. Regeln om handelsbruk var enligt AD inte tillämplig eftersom kollektivavtalet inte rörde internationell handel. För det andra menade bolaget att AD skulle vara behörig som så kallat kontraktsforum. För att svenska AD ska vara kontraktsforum måste uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser vara i Sverige. Avgörande var således att bestämma vilken förpliktelse Norwegians fastställelsetalan avsåg. I denna del är AD:s dom något svårtolkad. Det står dock klart att AD menar att denna förpliktelse inte ska uppfyllas på någon särskild plats och att domstolen därför inte kan vara behörig på den grunden.

I sista hand anförde bolaget att AD skulle vara s.k. filialforum. Den domsrättsgrunden är uppfylld om svaranden har en filial eller annan etablering i det land där talan väcks. För det krävs, enligt EU-domstolen, att det finns ett verksamhetscentrum där som kan ingå bindande avtal med tredje man för svarandens räkning. AD fann inte att NPU hade någon sådan etablering i Sverige.

Rättsfallet illustrerar hur avtalsparter behöver försäkra sig om internationell privaträttslig rättssäkerhet genom att tydligt avtala om behörig domstol och tillämplig lag.

Erik Sinander
Doktorand, Stockholms universitet

AD 2014 nr 76