Avtal om frisörers arbetsmiljö ifrågasättsSverige och Finland stoppar direktivförslag

Vi ber Kommissionen att inte lägga fram ett förslag till direktiv för att göra det europeiska avtalet om hälsa och säkerhet i frisörbranschen bindande i medlemsstaterna. Så skrev företrädare för tio länders regeringar – bland dem den svenska och den finska – i ett brev till Europeiska kommissionen i slutet av förra året. Europafacket kallar initiativet ett exempellöst angrepp och ett farligt prejudikat som kan leda till att hela den så kallade sociala dialogen på EU-nivå kollapsar. Och det är ingen tvekan om att en ny situation har inträffat. Kommissionen, där man lite spydigt talar om ”l’Oréalavtalet”, ser ut att lyssna på brev-skrivarna. Dessutom har även ett avtal om arbetstider inom inlandssjöfarten som slöts vid samma tid fastnat i maskineriet.

Materiella regler utformas av parterna
De två avtalen slöts förra våren och när de var klara bad parterna gemensamt att kommissionen skulle lägga fram förslag till direktiv för ministerrådet(se EU & arbetsrätt nr 1/2012 s. 5). Det här sättet att lagstifta, som infördes med Maastricht-fördraget, innebär att arbetsmarknadens parter själva kan bestämma det materiella innehållet i EU:s arbets-rättsliga regler om de lyckas komma överens. Till skillnad från i det vanliga lagstiftningsförfarandet där kommissionen utarbetar lagförslaget helt och hållet själv, fungerar den här enbart som ”transportkompani” och skickar över avtalet till ministerrådet tillsammans med ett direktivförslag som bara innehåller 3–4 artiklar där medlemstaterna instrueras att införliva avtalets regler i sin nationella rätt. De materiella reglerna fi nns alltså inte i direktivet utan i avtalet, som är en bilaga till detta. På det sättet markerar kommissionen att avtalet är en helhet och en balanserad kompromiss som ministerrådet inte kan ändra på någon punkt.

Det har aldrig tidigare hänt att kommissionen har vägrat tillmötesgå parternas begäran om att lägga fram ett direktivförslag. Den brukar tvärtom vara mycket entusiastisk – och har dessutom en uttrycklig skyldighet enligt fördraget att på olika sätt stödja och uppmuntra den sociala dialogen. Sålunda har hittills nio avtal som slutits inom ramen för den sociala dialogen blivit gällande rätt i medlemsländerna genom direktiv.

Inget tydde heller på att det skulle bli annorlunda den här gången. Kommissionen skickade ut glada pressmeddelanden när avtalen slutits, och allt tycktes tala för att den skulle göra som parterna ville, så snart den som vanligt hade förvissat sig om att de avtalsslutande organisationerna var representativa och hade mandat, och att alla klausuler i avtalen var förenliga med gällande EU-rätt.

Brittiska regeringen principiell motståndare
Men brevet från Sveriges arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, Finlands social- och hälsovårdsminister Paula Risikko och deras kolleger från Estland, Tyskland, Polen, Storbritannien, Rumänien, Kroatien, Slovenien och Nederländerna har alltså tagit skruv. Inte heller avtalet om arbetstider i inlandssjöfarten har hittills lett till några initiativ från kommissionen fast det är över ett år sedan det slöts. Här är det, enligt uppgift, Storbritannien som kämpar emot. Den brittiska regeringen är ju av princip motståndare till att EU antar arbetsrättsliga regler.

Tidigare avtal initierade av kommissionen
Det finns emellertid en sak som skiljer de två nya avtalen från de nio som faktiskt har lett till lagstiftning: nu är det parterna själva som har tagit initiativ till att börja förhandla. Förhandlingarna om de tidigare avtalen, t.ex. de om föräldraledighet, deltidsarbete och visstidsarbete, hade initierats av kommissionen som då redan hade bestämt sig för att frågan behövde regleras på EUnivå. Den här gången hade den inte fattat något sådant beslut innan, och då har regeringar som helst vill sköta arbetsrätten på hemmaplan sett sin chans. Något formellt tillkännagivande om hur kommissionen tänker göra har den visserligen inte kommit med, men åtminstone när det gäller frisöravtalet tycks saken i realiteten vara avgjord.

Lång lista med invändningar mot frisöravtalet
De tio brevskrivarna försäkrar i och för sig att de stöder idén om social dialog och respekterar arbetsmarknadsparternas autonomi, men har samtidigt en lång lista med invändningar: reglerna i frisöravtalet är för detaljerade, det innehåller ingen analys av hur subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen respekteras, reglerna ska kunna omfatta egenföretagare som inte omfattas av EU:s arbetsmiljöregler och dessutom krockar de med en massa andra arbetsmiljödirektiv, exempelvis om farliga ämnen, besvär i rörelseapparaten, arbetsplatsens utformning, produktsäkerhet och mödraskydd.

Det kan tilläggas att det var arbetsgivarna i branschorganisationen Coiffure EU som ville att även egenföretagare som hyr in sig i salonger och arbetar sida vid sida med anställda skulle omfattas av reglerna. Den sektorsövergripande arbetsgivarorganisationen Business- Europe har dock lobbat kraftigt mot förslaget.

”Principerna om smart lagstiftning bör integreras i avtalen”
För det har den fått gehör på högsta nivå. Men ministrarna nöjer sig inte med att kritisera frisöravtalet. Som slutkläm ber de kommissionen att ta initiativ till en bredare diskussion om hur man kan integrera principerna om ”smart lagstiftning”, inbegripet fullständiga konsekvensanalyser, i de avtal mellan arbetsmarknadens parter som leder till lagstiftning. Att det skulle underlätta dialogen mellan arbetsmarknadens parter, som det står i artikel 152 i EUF-fördraget, kan man nog betvivla. Den är tillräckligt svår ändå (se t.ex. artikeln på nästa sida).

Kerstin Ahlberg