Ministerrådet avvärjde inblandning i svensk lönebildning

Svenska löner bör vara mer flexibla, särskilt i de lägre skikten. Det menar Europeiska kommissionen, som hoppades att ministerrådet skulle rekommendera Sverige att göra något åt detta. Men medlemsländernas arbetsmarknadsministrar kom fram till att en sådan uppmaning skulle vara oförenlig med det svenska systemet för lönebildning, framgår det av dokument som speglar en pågående kraftmätning mellan tjänstemän och politiker om styrningen av den ekonomiska politiken.

Ända sedan EG blev EU har medlemsländernas ledare antagit gemensamma riktlinjer för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Kommissionen utarbetar sedan förslag till rekommendationer för hur dessa ska förverkligas i varje land, vilka ska godkännas av ministerrådet. Under 2011 skärptes regelverket för att EU skulle kunna ta ett fastare grepp om den ekonomiska politiken, och en av nyheterna är att EU har börjat lägga synpunkter på områden som tidigare har varit medlemsländernas ensak, t.ex. löneförhållanden (se EU & arbetsrätt nr 1/2011 s. 4). Det handlar fortfarande om rekommendationer som formellt inte är rättsligt bindande, men samtidigt har EU fått starkare påtryckningsmedel att ta till, framför allt mot euroländerna.

I slutet av maj publicerade kommissionen sina förslag till rekommendationer för 2012. För Sveriges del uppmärksammade den behovet av åtgärder för att minska arbetslösheten för unga och utsatta grupper, och skrev bl. a. att ambitionsnivån skulle kunna ökas ”genom att även åtgärda de relativt höga lönerna i de lägre löneskalorna och skillnader i anställningsskydd mellan fast anställda och tillfälligt anställda”. Det hela utmynnade i rekommendationen att Sverige skulle ”uppmuntra större lönefl exibilitet, särskilt i de nedre löneskalorna, och se över vissa aspekter av lagstiftningen om anställningsskydd, såsom provanställningar för att underlätta övergången till en fast anställning”. Även fl era andra länder fi ck rekommendationer som rörde lönebildningen.

Förslagen väckte stor upprördhet hos de fackliga organisationerna. I en gemensam debattartikel framhöll ordförandena för LO,TCO och Saco för det första att EU enligt fördragen saknar kompetens när det gäller löneförhållanden, och för det andra att kommissionens förslag inte respekterar internationella normer till skydd för grundläggande fackliga rättigheter. Det kan tilläggas att själva sakfrågan i Sveriges fall, dvs. om sänkta löner är ett lämpligt sätt att motverka arbetslösheten, tycks vara kontroversiell även inom den borgerliga regeringen.

Medlemsländernas arbetsmarknadsministrar tog ställning till kommissionens förslag vid sitt möte den 21 juni. Enligt det nya regelverket (förordning 1175/2011) förväntades de då i princip följa förslagen. Om inte, måste de motivera varför. Det framgår av dokument från mötet att några medlemsstater redan innan dess hade lyckats övertyga kommissionen om att ändra sina ursprungliga förslag, medan andra inte hade fått samma gehör där. Till de senare hörde Sverige, som krävde att stycket om lönerna och anställningsskyddet skulle strykas. Och så blev det. Enligt förklaringarna enades ministrarna om att justera texten för att den bättre skulle spegla de faktiska utmaningarna på den svenska arbetsmarknaden. Dessutom konstaterade de att Sverige har ett löneförhandlingssystem där arbetsmarknadens parter är ansvariga och att statlig inblandning inte skulle stämma överens med det systemet. Att EU skulle uppmuntra till större lönefl exibilitet ansågs därför olämpligt.

Lönebildningen berörs även i kommissionens rapporter om Finland och Danmark, men mer översiktligt. När det gäller Finland talar den om ”löneavtalsprocessens rigiditet [som] inte gjorde det möjligt att beakta produktivitetsnedgången under krisen” och den fi nska regeringen rekommenderas att ”upprätthålla sambandet mellan produktivitet och löner”. I den danska bakgrundsrapporten skriver kommissionen att det fi nns ett behov av att anpassa lönekostnaden per enhet antingen genom lägre löneökningar eller ökad produktivitet, men Danmark får ingen uttrycklig rekommendation som rör lönebildningen..

Kerstin Ahlberg

KOM(2012) 328 Rekommendation till Rådets rekommendation om Sveriges nationella reformprogram för 2012 och om avgivande av rådets yttrande om Sveriges konvergensprogram för 2012 – 2015
Europeiska unionens råd 11321/12 Not från Generalsekretariatet till Coreper Förklaringar till ändringar av kommissionens rekommendationer till de landsspecifika rekommendationerna