Fel neka oaktsam arbetstagare skadestånd för arbetsolycka

Man kan inte helt och hållet neka en arbetstagare skadestånd på grund av en arbetsolycka därför att han själv varit medvållande, om arbetsgivaren har brutit mot sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagstiftningen. Det konstaterar Efta-domstolen i en dom och slår fast att isländsk rätt är oförenlig med EUs ramdirektiv om arbetsmiljö (89/391) och med byggplatsdirektivet (92/57).

Målet rör en byggnadsarbetare som skadats svårt vid en olycka. Enligt arbetsmiljöinspektionen berodde den helt och hållet på att arbetsgivaren inte hade vidtagit några skyddsåtgärder. Byggnadsarbetaren fick ersättning från den allmänna arbetsskadeförsäkringen, men ville också ha skadestånd av arbetsgivaren. Högsta domstolen avslog hans krav med hänvisning till att han var så erfaren att det låg på hans eget ansvar att vidta skyddsåtgärder. Då krävde han staten på skadestånd för att Island inte hade genomfört ramdirektivet om arbetsmiljö och byggplatsdirektivet korrekt. Så hamnade frågan på Efta-domstolens bord.

Norges regering och Eftas övervakningsmyndighet ESA menade att Island var i sin fulla rätt ta hänsyn till om arbetstagaren själv har brutit mot sina förpliktelser när ett eventuellt skadestånd bestäms. Europeiska kommissionen däremot stödde byggnadsarbetaren.

Och domstolen gick på dennes linje. Den konstaterar att EESländerna är skyldiga att införa sanktioner för brott mot regler som bygger på direktiven, och att dessa måste vara effektiva, proportionella och avskräckande. Vad det innebär beror på direktivets innehåll.

Ramdirektivet slår fast att det är arbetsgivaren som har huvudansvaret för arbetsmiljön. Sanktionerna måste återspegla detta förhållande. Det betyder inte att det är uteslutet att lägga en del av ansvaret på en arbetstagare som har varit oaktsam. Men att lägga hela eller huvuddelen av ansvaret på arbetstagaren när arbetsgivaren har brutit mot sina förpliktelser skulle strida mot principen att arbetsgivaren har huvudansvaret. Till och med om arbetstagaren har handlat med avsikt eller av grov oaktsamhet vore det oproportionellt att helt och hållet neka honom eller henne ersättning, utom i extremfall då arbetstagaren har avsevärt större skuld.

Det gäller även om arbetsgivaren skulle drabbas av straffrättsliga eller administrativa sanktioner på grund av brott mot arbetsmiljöföreskrifterna. Inte heller spelar det någon roll att arbetstagaren kan få ersättning från en obligatorisk försäkring, menar Efta-domstolen.

Domstolens svar på frågan om isländska staten är skadeståndsskyldig för att inte ha genomfört direktiven korrekt är mer obestämt. Efta-domstolen överlåter till den nationella domstolen att avgöra om denna överträdelse är ”tillräckligt allvarlig”.

Kerstin Ahlberg

Mål E-2/10 Þór Kolbeinsson mot Isländska staten, dom 10 december 2010