Norges regering beredd ändra reglerom arbetsvillkor i offentliga kontrakt

Norges regering är beredd att delvis tillmötesgå klagomålen från Eftas övervakningsorgan ESA mot den reglering som syftar till att uppfylla landets förpliktelser mot ILO enligt konvention nr 94 om arbetsklausuler i offentliga kontrakt. Det framgår av ett förslag som Arbeidsdepartementet och Fornyings-, administrasjons- og kirkedepartementet sänt ut på remiss (høring).

Som EU & arbetsrätt tidigare rapporterat fick den norska regeringen förra året en s.k. öppningsskrivelse där ESA ifrågasatte om föreskriften om löner och arbetsvillkor i offentliga kontrakt, som tillämpas vid offentlig upphandling, är förenlig med EES-rätten (se EU & arbetsrätt nr 3-4/2009 s. 7). Den centrala bestämmelsen lyder:

Oppdragsgiver skal i sine kontrakter stille krav om at ansatte hos leverandører og eventuelle underleverandører som direkte medvirker til å oppfylle kontrakten, har lønns- og arbeidsvilkår som ikke er dårligere enn det som følger av gjeldende landsomfattende tariffavtale, eller det som ellers er normalt for vedkommende sted og yrke. Dette gjelder også for arbeid som skal utføres i utlandet.

ESA kritiserar regeln från två utgångspunkter:


* dels anger den inte tillräckligt tydligt vilka löne- och anställningsvillkor som leverantörer och underleverantörer måste ge de anställda,

* dels utgör den, enligt EUdomstolens dom i målet Rüffert, ett otillåtet hinder för den fria rörligheten för tjänster eftersom den bara gäller i offentlig sektor.

Regeringen anser att Norge har implementerat ILO-konventionen på ett sätt som är förenligt med EES-rätten och har tillbakavisat ESAs kritik. Samtidigt, skriver departementen nu, kan det av flera skäl vara klokt att anpassa föreskriften bättre till utstationeringsdirektivet. Därmed skulle också ESAs invändningar på den första punkten bli tillgodosedda.

För det första föreslår departementen att tillämpningsområdet ska begränsas. Nu omfattas upphandlingskontrakt i alla tjänstesektorer och bygg- och anläggningsbranschen. I fortsättningen kan det räcka med att de branscher omfattas där man av erfarenhet vet att social dumpning förekommer, dvs. bygg- och anläggningsarbete, renhållning, hälsa och omsorg, transporter och hotell och restaurang.

För det andra bör föreskriften precisera vilka löne- och anställningsvillkor som ska uppfyllas i samband med fullgörande av kontrakten. För områden som är täckta av en föreskrift om allmängiltigt kollektivavtal är det dessa villkor som gäller. På områden där det inte finns något sådant ska uppdragsgivaren kräva att leverantörerna tilllämpar villkoren i ett rikstäckande kollektivavtal. Det ska dock inte gälla alla villkor, bara minimivillkor om arbetstid, lön och ersättning för resa, kost och logi. Där det inte heller finns något rikstäckande kollektivavtal ska uppdragsgivarna enligt gällande föreskrift kräva att arbetsgivarna tillämpar de löne- och arbetsvillkor "som ellers er normalt for vedkommende sted og yrke". Det kravet är antagligen bäst att avskaffa, eftersom det är svårt att tillämpa och problematiskt i förhållande till EU-rättens krav på transparens, skriver departementen. Men på den punkten är de särskilt intresserade av att höra vad remissinstanserna tycker.

För det tredje föreslår de att föreskriften inte längre ska gälla för kontrakt som ska fullgöras i utlandet. Givetvis ska offentliga uppdragsgivare ta socialt ansvar också i samband med arbete som utförs i utlandet, men det är i praktiken omöjligt att etablera ett system där norska uppdragsgivare har en överblick över aktuella anställningsvillkor i utlandet och ta in konkreta krav i kontrakten på att dessa följs, skriver departementen.n var den 30 september.

Kerstin Ahlberg n var den 30 september.