Kommissionen starkt kritisk till brittisk tillämpning av arbetstidsdirektivet

Den översyn av arbetstidsdirektivet som kommissionen skulle ha gjort senast i november förra året (se EU & arbetsrätt nr 4/2003) kom i slutet av december. Översynen skulle bland annat gälla hur möjligheterna att förlänga beräkningsperioden för arbetstiden och att göra individuella undantag från den maximala veckoarbetstiden har utnyttjats.

Kommissionen ägnar sig framförallt åt den senare möjligheten och åt konsekvenserna av domarna i målen Jaeger (C-151/02) och SIMAP (C-303/98) där EG-domstolen slog fast att läkares jourtid är arbetstid om de måste befinna sig på arbetsplatsen, oavsett om de faktiskt utför arbete eller kan vila.

Kommissionen konstaterar att möjligheten till individuella undantag särskilt i Förenade Kungariket har utnyttjats till den grad att det är omöjligt att övervaka direktivets efterlevnad, och att flera medlemsstater planerar att införa eller har infört möjlighet till individuella undantag i syfte att kringgå effekterna av Jaeger- och Simap-praxisen.

Kommissionen vill därför ha in synpunkter på om det nuvarande direktivet behöver ses över eller om den bör ta andra initiativ som inte nödvändigtvis behöver innebära lagstiftning. Särskilt vill den ha synpunkter på beräkningsperioderna, tolkningen av begreppet arbetstid, villkoren för individuella undantag och åtgärder som syftar till att göra det lättare att kombinera arbetsliv och familjeliv.

Meddelandet var adresserat till Rådet, Europaparlamentet, Europeiska Ekonomiska och Sociala Kommittén och Regionkommittén samt, med mindre bokstäver, arbetsmarknadens parter.

Metoden att se över arbetstidsdirektivet i ett ”brett samråd” bekymrar Europafacket, EFS. Artikel 138 i fördraget föreskriver att kommissionen skall samråda med arbetsmarknadens parter innan den lägger fram socialpolitiska förslag (det första samrådet).

Finner kommissionen en gemenskapsåtgärd påkallad skall den i ett andra samråd med parterna ge dem möjlighet att förhandla fram ett kollektivavtal. Arbetsmarknadens parter har alltså enligt fördraget en särskild och unik samrådsfunktion.

Kommissionen skriver själv att meddelandet utgör det första steget i det samråd med arbetsmarknadens parter som aves i artikel 138.2. De kommer därefter att få yttra sig om huruvida det är nödvändigt att se över direktivet i de avseenden som nämnts. Där så är tillämpligt kommer de sedan att rådfrågas i enlighet med artikel 138.3 om innehållet i ett eventuellt förslag.

Meddelandet följer emellertid inte den etablerade praxisen för samråd med arbetsmarknadens parter, vilket upprört EFS. Kommissionen har inte ännu klargjort ordningen för samråd med parterna efter den 31 mars, som var sista dag för att svara på meddelandet.

En orsak till kommissionens otydligt formulerade samrådsförfarande kan vara låga förväntningar på parternas möjligheter att lösa problematiken med individuella undantag och konsekvenserna av Jaeger och SIMAP-domarna genom kollektivavtal. Huruvida parterna kan och vill förhandla om kollektivavtal återstår emellertid att se.

Claes-Mikael Jonsson
KOM (2003) 843 slutlig, Kommissionens meddelande om översynen av direktiv 93/104 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden