Plats för nordiskt initiativ?

Talerätt och interventionsrätt för arbetsmarknadens parter



Inför revisionen av fördraget för den Europeiska unionen omprövas också EG-domstolens ställning och verksamhet. Å ena sidan vill man begränsa antalet mål i domstolen, å andra sidan finns det stark opinion för att skapa nya grundläggande rättigheter, som i sista instans skall handhas och tolkas av domstolen. Också frågan om talerätten och rätten att intervenera i EG-domstolen finns på dagordningen under regeringskonferensen.

Interventionsrätten
Enligt artikel 37 i stadgan för EG-domstolen får medlemsstaterna och gemenskapernas institutioner intervenera i tvister som underställts domstolen.

Samma rätt tillkommer den som har ett ”berättigat intresse” av utgången av tvisten. I praktiken har domstolen tillämpat detta begrepp restriktivt.

Inom Europafacket och bland olika medborgarorganisationer, s k non-governmental organisations, finns en stark opinion för att interventionsrätten borde utvecklas. Kravet ter sig rimligt mot bakgrund av att utfallet av processerna i EG-domstolen kan vara både överraskande och omvälvande för olika intressenter. Det förefaller sålunda inte obefogat att ge talerätt åt arbetsmarknadens parter eller åt non-governmental organisations som representerar sådana berättigade intressen som direkt påverkas av utgången av tvister i domstolen.

När det gäller arbetsmarknadens parter finns särskilda skäl att tillerkänna dem interventionsrätt. Enligt artikel 139 i fördraget kan ju parterna verka som lagstiftare inom EU genom att ingå avtal på gemenskapsnivå. Sådana avtal kan sedan upphöjas till lag (direktiv) genom rådets försorg. Då en tolkningstvist uppstår om bestämmelser i ett sådant avtal, t ex avtalet om deltidsarbete eller anställning på viss tid, förefaller det rimligt att avtalsparterna har rätt att yttra sig i domstolen. I själva verket förutsätts detta i alla de europeiska arbetsmarknadsavtalen, där parterna begär att kommissionen skall inhämta yttrande från dem. Vad denna skyldighet innebär i praktiken i samband med en process i EG-domstolen är dock oklart.

Talerätten
Interventionsrätten har främst relevans i mål som gäller s k förhandsbesked, d v s mål där nationella domstolar ber EG-domstolen om hjälp med att tolka EG-rättsliga regler. Genom den s k direkta talerätten kan medlemsstaterna, rådet och kommissionen väcka talan om lagenligheten i antagna rättsakter. Domstolen kan då pröva frågan om bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättandet av fördraget eller någon rättsregel som gäller dess tillämpning eller rörande maktmissbruk.
Domstolen är på samma villkor behörig att pröva en talan som Europaparlamentet, revisionsrätten eller den Europeiska centralbanken väcker för att tillvarata sina rättigheter. För närvarande diskuteras om det vore ändamålsenligt att ge arbetsmarknadens parter talerätt i syfte att också erbjuda dem en möjlighet att tillvarata sina rättigheter.

Kommentar
Frågan om talerätt och interventionsrätt för arbetsmarknadens parter är endast en bland många som berör den framtida processordningen i EG-domstolen. Den är dock väl grundad, och en reform vore inte endast lätt att genomföra utan också väl förenlig med nordiska arbetsrättsliga traditioner. Kanske de nordiska ländernas regeringar gemensamt kunde driva frågan vid regeringskonferensen?

Niklas Bruun