Visstidsanställningar medel för att undvika “kvinnopauser”

Sedan 60-talet har vi levt med illusionen om Norden som en jämställd region. Men jämför vi dagens och gårdagens forskning och politiska krav finner vi stora likheter. Strukturerna är bestående och frågan är: varför tolereras detta kulturella mönster? Med den frågan inledde professor Kevät Nousiainen ett seminarium på temat ”Arbete, lön och familj – nya utmaningar för jämställdheten i Norden”, som ordnades av Arbetslivsinstitutet och det samnordiska kvinnorättsliga forskningsprojektet NordFru-Jus i slutet av november. Nordiska kvinnor lönearbetar i stort sett i lika hög grad som männen, men under andra villkor. Inom EU används begreppet atypiska anställningsvillkor, men för kvinnor är dessa villkor typiska. Ca 70 % av alla nyanställningar i Norden är tidsbegränsade. I Finland har en femtedel av kvinnorna tidsbegränsade anställningar och detta gäller särskilt unga kvinnor.

Redan 1939 införde man i Sverige en lag som förbjöd uppsägning av kvinnor p g a trolovning, giftermål och graviditet. Men den som är tidsbegränsat anställd har ett svagare skydd än den som är tillsvidareanställd och det finns idag en tendens att anställa för viss tid för att undvika de kostnader som ”kvinnopauser” kan medföra – i anställningssituationen ses alla kvinnor som presumtiva mödrar. Men att påvisa könsdiskriminering då en gravid kvinnas anställningsavtal inte förlängs är en grannlaga uppgift, menade jur kand Hannele Kajastie. Flexibilitetskraven kan öka graden av diskriminering på arbetsmarknaden och nödvändigheten av att neutralisera anställningsformernas verkningar är särskilt påtaglig för kvinnor.
Harmoniseringsprocessen inom EU påverkar såväl direkt som indirekt rättsuppfattningarna i de nordiska länderna och därmed också kvinnors roll på arbetsmarknaden och i familjen. Professor Ruth Nielsen konstaterade att dansk arbetsrätt i högre grad har påverkats av EG-arbetsrätten än av motsvarande ILO-konventioner. Direkt påverkan ser vi också i definitionen av begreppet diskriminering, vilket avspeglar sig i de tre svenska förslagen till ny diskrimineringslagstiftning (på grund av etnicitet, sexuell läggning och funktionshinder). Definitionen hämtas från direktivet om bevisbördan i könsdiskrimineringsmål, 97/80/EG, som i stort sett är en kodifikation av EG-domstolens praxis. EG-rätten erbjuder möjligheten att hämta argument ur olika rättsakter för att vidga tolkningsramarna i diskrimineringsmål, menade Ruth Nielsen. I deltidsdirektivet, 97/81/EG, stadgas att när det inte finns någon heltidsarbetande att jämföra med i arbetsgivarens verksamhet skall villkoren jämföras med vad som stadgas i tillämpligt kollektivavtal. Det behöver alltså inte finnas någon jämförelseperson för att man skall kunna konstatera diskriminering!

Grundläggande för den nordiska välfärdsstatsmodellen har varit lönearbetsideologin och med den synen på kvinnan och mannen som individer och inte som en ekonomisk enhet. Senare års höga arbetslöshet har legitimerat en återgång till en skarpare skiljelinje mellan familje- och arbetsliv. Frågan om frihet i valet av omsorg om små barn har i de nordiska länderna lett fram till olika lösningar, som forskaren Johanna Korpinen och jur dr Elisabeth Vigerust redogjorde för: Vårdnadsbidrag, hemvårdsstöd eller kontantstøtte skall ge en förälder möjlighet att stanna hemma med barnen eller utnyttja privat barnomsorg. Denna valfrihet cementerar könsrollernaoch gör kvinnans inkomst komplementär, menade Vigerust.

Föredragen under konferensen var kritiska och analyserande, men några direkta förslag till legala strategier för förbättring av kvinnors ställning framfördes inte. Kevät Nousianien, NordFru-Jus, sammanfattade resultatet av konferensen med orden ”dyster glädje”. Förhoppningsvis fortsätter forskningssamarbetet i frågorna om kvinnors rätt till förvärvsarbete och social och privat trygghet.

Susanne Fransson
doktorand, Göteborgs universitet