Avskedande av larmande läkare kränkte inte yttrandefriheten

Yttrandefriheten kränktes inte för en läkare som avskedats efter att ha offentliggjort och anmält misstankar om att en kollega i flera fall gett aktiv dödshjälp. Misstankarna var felaktiga och mannen borde ha utrett saken noggrannare innan han förde dem vidare. Det följer av en dom från Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

 En läkare vid ett sjukhus i Liechtenstein noterade att fyra patienter avlidit efter att de ordinerats morfin. Läkaren fattade misstanke om att en kollega gett aktiv dödshjälp, och polisanmälde saken som därefter blev mycket uppmärksammad i media. En intern utredning visade emellertid att den medicinska behandlingen varit korrekt. Läkaren som hade offentliggjort misstanken om aktiv dödshjälp avskedades och avskedandet prövades i tre instanser. Efter att författningsdomstolen slagit fast att den visselblåsande läkarens yttrandefrihet inte hade kränkts klagade denne till Europadomstolen.

Parterna var överens om att avskedandet inskränkt läkarens yttrandefrihet enligt artikel 10 i Europakonventionen, men eftersom yttrandefrihet inte är en absolut rättighet hade Europadomstolen att pröva om inskränkningen var tillåten. Domstolen har utvecklat ett antal kriterier för att avgöra i vilka situationer inskränkningar i yttrandefriheten ska godtas.

Inskränkningar i yttrandefriheten måste följa av lag, vilket i det aktuella målet är uppfyllt eftersom möjligheten till avskedande vid viktiga skäl är lagstadgad.

Vidare måste syftet med inskränkningen av yttrandefriheten vara legitimt. I det aktuella fallet var parterna var eniga om att syftet, nämligen att skydda sjukhusets och den utpekade läkarens rykte, var legitimt.

Till sist måste åtgärden också vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle och proportionerlig i relation till syftet. Ett antal olika faktorer ska vägas samman för att besvara om dessa förutsättningar är uppfyllda. Allmänhetens intresse av att få kännedom om den här typen av anklagelser är stort, inledde domstolen. Att misstankarna visat sig vara felaktiga hindrar i och för sig inte att yttrandet av dem skyddas av Europakonventionen, men läkaren borde enligt domstolens mening ha gjort ytterligare undersökningar för att bekräfta att informationen var korrekt och pålitlig.

Det hade varit enkelt för honom att läsa patientjournalerna i deras helhet, men det hade han inte gjort. Skyddet för arbetsgivarens och den utpekade läkarens rykte ansågs väga tungt i förhållande till allmänhetens intresse av att få information om anklagelserna, eftersom läkaren inte undersökt saken tillräckligt.

I detta fall hade läkaren anledning att tro att den misstänkte kollegan var ansvarig för att hantera klagomål enligt en intern visselblåsarmekanism. Därför uttalar sig Europadomstolen inte om huruvida läkaren borde tagit upp saken internt i sjukhuset först. Den konstaterar också att han inte hade agerat av något osakligt personligt motiv och att avskedande är en mycket ingripande sanktion.

Trots detta kom Europadomstolen till slutsatsen att de nationella domstolarna gjort en korrekt avvägning mellan arbetsgivarens intresse av att skydda sitt rykte och arbetstagarens intresse av yttrandefrihet. Avskedandet av den visselblåsande läkaren kränkte således inte hans yttrandefrihet.

Domen illustrerar att skyddet för arbetstagarnas yttrandefrihet ökar om de anstränger sig för att bekräfta de uppgifter som de vill offentliggöra.

Niklas Selberg
universitetslektor, Lunds universitet

Gawlik v. Liectenstein (application no 23922/19), dom den 16 februari 2021