Gäller EES-rätten vid stridsåtgärder mot norskt fartyg med panamansk flagg?

Gäller EES-avtalets regler om fri rörlighet för tjänster ett norskt bolags sjötransporttjänster bedrivna med ett Panama-fl aggat fartyg? Den frågan behöver den svenska Arbetsdomstolen ha svar på för att kunna avgöra fyra mål som rör fartyget Sava star. AD har följaktligen beslutat att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen.

Tvisten har sin upprinnelse i stridsåtgärder som vidtogs mot fartyget Sava star år 2001 (Transport) och 2003 (SEKO) och som båda gångerna slutade med att fartygets ägare, det norska rederiet Fonnship A/S, tecknade s.k. ITF Special Agreement. Sava star fördes under panamansk flagg.

Fonnship och fackförbunden är ömsom kärande, ömsom svarande i målen. Rederiet hävdar att kollektivavtalen är ogiltiga, dels på avtalsrättsliga grunder, dels eftersom stridsåtgärderna var otillåtna, och yrkar att förbunden ska förpliktas att återbetala en avgift stipulerad i avtalen och betala ekonomiskt skadestånd för den skada som stridsåtgärderna medfört. Transport har i sin tur yrkat att rederiet ska förpliktas att betala skadestånd för kollektivavtalsbrott, eftersom det inte betalat avtalsenliga löner.

Rederiet hade även invänt att den lagvalsklausul som är intagen i kollektivavtalen var ogiltig. AD bedömde emellertid i en mellandom (AD 2009 nr 39) att lagvalsklausulen är giltig, vilket innebär att de nu behandlade frågorna ska avgöras enligt svensk rätt.

AD kommer fram till att utgången i målen beror på om stridsåtgärderna var otillåtna och om situationen omfattades av EU-rätten. Det är dock bara om den senare frågan som AD anser sig behöva EU-domstolens förhandsavgörande. Hur en prövning av stridsåtgärdernas tillåtlighet bör göras har denna redan gjort tillräckligt klart genom Laval- och Viking Line-målen, enligt AD. Domstolen kan därmed sägas acceptera denna praxis, vilket hittills inte varit klart.

När det gäller stridsåtgärder mot fartyg gäller fortfarande den så kallade lex Britannia som underkändes i Laval-målet. På den punkten ansågs ingen ändring nödvändig när lagstiftningen reviderades genom lex Laval eftersom utstationeringsdirektivet inte gäller för handelsfl ottan (EU & arbetsrätt nr 3/4 2009 s. 9). I den aktuella tvisten är parterna dock överens om att den inte ska tillämpas om situationen omfattas av EU-rätten. Det förefaller som om fackföreningarna inte anser sig kunna stödja sig på lex Britannia i situationer som omfattas av den fria rörligheten, även om någon sådan begränsning inte införts av lagstiftaren.

Erik Sjödin,
doktorand, Uppsala Universitet

AD 2012 nr 10, beslut den 1 februari 2012