Kommissionen vill sätta fart på parterna – Trepartssamarbete skrivs in i Romfördraget?

Kommissionen vill sätta fart på parterna
Trepartssamarbete skrivs in i Romfördraget?

Nu skall en så kallad högnivågrupp tänka ut nya former för samarbete mellan arbetsmarknadens parter. Det är Europeiska kommissionens senaste drag för att få parterna att delta mer aktivt i ansträngningarna att utveckla den europeiska sociala modellen. Fack och arbetsgivare har nämligen inte varit lika entusiastiska som politikerna hoppats för att förhandla om införande av ny teknik, nya arbetsformer, arbetstidsförkortning, livslångt lärande med mera, som ingår i EUs strategi för att slå världsrekord i konkurrenskraft utan att ge avkall på de sociala hänsynen.

Högnivågruppen skall ge rekommendationer både om formerna för umgänget mellan parterna och vilka sakfrågor som de skulle kunna samarbeta om. Den skall också överväga den rättsliga regleringen av relationerna på arbetsmarknaden, inklusive nya sätt att genomföra kollektivavtal.

Parternas roll beror på vilka mandat de får
Kommissionären Anna Diamantopoulou uttryckte höga förväntningar när gruppen hade sitt första sammanträde. Arbetslivsinstitutets generaldirektör Inger Ohlsson, som är en av de tio medlemmarna i gruppen, är mer hovsam i sin bedömning av vad den kan åstadkomma.

– Vi får väl se vad det kan ge. Det är mycket svårt för oss att föreslå att de nationella organisationerna skulle jobba på något annat sätt än idag. Vad vi kan ge rekommendationer om är vilken roll parterna kan spela på EU-nivå, och det beror ju bland annat på vilka mandat de kan tänkas få av de nationella organisationerna.

Utgångspunkten är, enligt Inger Ohlsson, att det traditionella förhandlingssystemet inte klarar alla typer av frågor som politikerna tycker att parterna borde engagera sig i. Frågan är då på vilka andra sätt de kan hanteras.

– Jag själv är mycket intresserad av hur man kan hjälpa parterna att utveckla sina egna metoder, till exempel så att de fackliga organisationerna blir mer aktiva för att utveckla verksamheterna och inte bara reagerar på arbetsgivarnas förslag. Där ligger de svenska facken väl framme, ta till exempel Kommunal, Vårdförbundet eller lärarförbunden som var först med att teckna avtal om skolans utveckling. Det tycker jag är spännande, men det är inte helt okontroversiellt i andra länder.

Trepartssamarbete skrivs in i Romfördraget?
I andra EU-länder finns det i stället många som är intresserade av trepartssamarbete. I ett nordiskt land som Finland till exempel är det tradition med inkomstpolitiska uppgörelser mellan arbetsmarknadens parter och staten. I Sverige däremot är både arbetsgivarorganisationer och fackföreningar kallsinniga till sådana ”sociala pakter”. Frågan är alltså om Europafacket och arbetsgivarorganisationerna Unice och Ceep överhuvudtaget skulle få ett sådant mandat.

–Det är möjligt att sådana uppgörelser på nationell nivå kan vara fördelaktiga för båda parter, men hur skulle ett sådant köpslående se ut på europeisk nivå? frågar sig Inger Ohlsson.

Ett slags trepartssamarbete efter mönster från medlemsstaternas samarbete i sysselsättningsfrågor förespråkas av gruppens ordförande, den portugisiska politikern Maria João Rodrigues, och den italienske professorn Marco Biagi. Biagi har lagt fram ett detaljerat förslag om hur ”den öppna samordningsmetoden” (se EU & arbetsrätt nr 4/2000) skulle kunna tillämpas på relationerna mellan arbetsmarknadens parter. Enligt förslaget skall ministerrådet efter samråd med parterna varje år anta riktlinjer som arbetsmarknadens parter skall beakta. När året har gått skall arbetsgivare och fackföreningar i medlemsländerna rapportera vad de har gjort för att förverkliga riktlinjerna. En kommitté med representanter för kommissionen, ministerrådet och arbetsgivarorganisationer och fack på EU-nivå skall sedan utvärdera hur de har lyckats nå de mål som riktlinjerna satte upp. För att man skall vara säker på att parterna verkligen gör vad som förväntas bör den här processen skrivas in i Romfördraget, menar Biagi, som redan ser för sig hur Unice, Ceep, Europafacket och den så kallade trojkan* skall enas om detta vid toppmötet i Barcelona i mars 2002.

Inger Ohlsson nominerades till högnivågruppen av Europafacket och där finns också ett par arbetsgivarrepresentanter. Men om gruppen skall kunna åstadkomma något nytt gäller det att den inte känner sig bunden av parternas vanliga proklamationer, menar hon.

– Om parterna inte börjar spela en mer aktiv roll har vi ett verkligt problem – då kan tillväxten och välfärden äventyras. Därför är det oerhört viktigt att vi lyckas förklara vad de har att vinna på detta.

Kerstin Ahlberg

*Trojkan består av innevarande ordförandeskap, kommande ordförandeskap och ministerrådets generalsekreterare.