Nordiska fack tar avstånd från Europafackets svar om minimilöner

Planerna på en eventuell europeisk minimilön har skapat en historisk spricka inom Europafacket, EFS. Vi hoppas att kommissionen avstår från att lägga förslag om bindande EUregler om löner, skriver tio fackliga centralorganisationer i Danmark, Island, Norge och Sverige i ett brev direkt till kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. 

Redan innan Europeiska kommissionen inledde samrådet med fack och arbetsgivare om ett EU-initiativ om minimilöner hade planerna på ett möjligt direktiv väckt oro och motstånd hos arbetsgivare och fackliga organisationer i flera nordiska länder (se EU & arbetsrätt nr 3-4 2019 s 1). 

När Europafacket skulle besvara kommissionens frågor hamnade de svenska, danska, isländska och norska facken på den förlorande sidan i omröstningen. I ett brev till kommissionens ordförande betonar de att de inte stöder svaret från EFS, som på det stora hela välkomnar kommissionens initiativ. 

De tio organisationerna ställer sig förvisso bakom målet om en inre marknad fri från ojämlikhet och social dumpning, där kollektivavtal med nationell täckning leder till högre och mer rättvisa löner. De uppskattar också att EFSsekretariatet har försökt jämka ihop medlemmarnas motstridiga åsikter.  

Men svaret från EFS innehåller formuleringar som förutsätter rättsligt bindande regler, menar brevskrivarna. De pekar på uttryck som att medlemsstaterna ska ”säkerställa”, ”garantera” eller ”vara skyldiga att”.  

Det största problemet är dock att EU, enligt artikel 153.5 i EUF-fördraget, faktiskt inte har rätt att anta bindande regler om löner, skriver de. Syftet med artikeln är inte att inskränka arbetsmarknadsparternas frihet, utan att skydda de rättigheter som krävs för ett självständigt förhandlingssystem. Det tar varken kommissionen eller EFS tillräcklig hänsyn till, anser brevskrivarna. 

Rättsligt bindande regler om minimilöner skulle, enligt brevet, få enorma negativa effekter på de nordiska arbetsmarknadsmodellerna. De skulle rubba maktbalansen mellan staten/EU-nivån och arbetsmarknadens parter och underminera grunden för parternas egen reglering. Brevskrivarna är starkt skeptiska till att olika slags skyddsklausuler skulle kunna värna kollektivavtalsmodellerna i det långa loppet. 

Vi hoppas att kommissionen förstår vår oro och avstår från att lägga fram ett förslag om bindande EUregler om löner, avslutas brevet från de svenska (LO, TCO och Saco), danska (FH), isländska (ASI, BSRB och BHM) och norska (LO, Unio och YS) centralorganisationerna. 

Margareta Edling, frilansjournalist