Nr 2 2019
EU-domstolens stora avdelning: Daglig arbetstid måste registreras för varje arbetstagare
Läs hela artikeln
Prenumerera
Den 13 juni antog ministerrådet det nya direktiv om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare som ska ersätta föräldraledighetsdirektivet (2010/18). 2010 års föräldraledighetsdirektiv innehåller endast rätt till ledighet, och dessa regler överförs i huvudsak till det nya direktivet. Den stora förändringen är att det nya direktivet också tvingar medlemsstaterna att införa en rätt till ersättning under föräldraledigheten i två situationer. Pappor ska ha rätt till tio dagars ledighet med ersättning på sjukpenningnivå i samband med barns födelse. Såväl mammor som pappor får också rätt till ersättning för de två månader av föräldraledigheten som inte får överlåtas mellan föräldrarna, men här fastställer medlemsstaterna eller arbetsmarknadens parter hur stor ersättningen ska vara.
Den grundläggande regeln om
en individuell rätt till fyra månaders
föräldraledighet kvarstår, men därutöver
innehåller direktivet många
nyheter:
• Pappor, oavsett anställningstid,
ges alltså rätt till tio dagars betald
ledighet i anslutning till barns
födelse.
• Tiden som inte får överlåtas från
den ena föräldern till den andra
fördubblas från en till två månader.
• Varje arbetstagare har rätt till
ledighet under fem arbetsdagar för
vård av anhörig.
• Arbetstagare ska inte endast få
återgå till samma eller likvärdigt
arbete, utan också åtnjuta de eventuella
förbättringar i arbetsförhållandena
som de skulle haft rätt till,
om de inte varit lediga.
• Även om medlemsstaterna alltjämt
får fastställa grunderna för när
arbetsgivaren får skjuta upp föräldraledigheten,
så får detta numera
ske endast om uttaget vid begärd
tidpunkt allvarligt skulle störa
arbetsgivarens verksamhet – och
avslaget ska motiveras skriftligen.
• Anställningsförhållandet ska
bibehållas under ledigheten och ett
uppsägningsförbud som omfattar
den som begärt eller tagit ledigt
införs, tillsammans med ett krav på
skriftlig motivering om en sådan
person sägs upp.
• En bevisbörderegel införs: Om
arbetstagare visar på omständigheter
av vilka man kan dra slutsatsen
att de sagts upp för att de ansökt
om eller tagit ut föräldraledighet,
så ska det åligga arbetsgivaren att
bevisa att uppsägningen grundades
på andra skäl.
• Arbetstagare som framfört klagomål
med stöd av reglerna skyddas
av ett förbud mot repressalier
från arbetsgivarens sida.
• En kategori nya regler avser s.k.
flexibla arbetsformer, t.ex. distansarbete,
flexibla arbetstider eller
deltidsarbete, som medlemsstaterna
får välja att förbehålla arbetstagare
som varit anställda sex månader.
• Om arbetstagaren begär flexibla
arbetsformer ska arbetsgivaren
svara inom skälig tid och motivera
avslagsbeslut eller senareläggning
skriftligen. Arbetsgivaren avgör
själv om begäran ska beviljas, men
ska beakta båda parternas behov.
• Om de flexibla arbetsformerna
haft ”begränsad varaktighet” har
arbetstagaren rätt att i slutet av den
överenskomna perioden återgå till
sitt ursprungliga arbetsmönster.
• Arbetstagaren får begära att
avsluta sina flexibla arbetsmönster
i förtid, men även här avgör
arbetsgivaren själv om begäran ska
beviljas.
Reglerna omfattar fortfarande alla som är arbetstagare enligt medlemsstaternas definition, oavsett om anställningen är på deltid, visstid eller i bemanningsföretag. Medlemsstaterna får införa en kvalifikationsperiod om ett års anställning för rätt till föräldraledighet, utom för rätten till pappaledighet som gäller direkt.
Hittills har EU-rätten endast haft en enda regel om betald ledighet i samband med föräldraskap, nämligen direktivet 92/85 om arbetstagare som är gravida, nyligen fått barn eller som ammar (dvs. kvinnor). Det föreskriver att kvinnor ska ha rätt till 14 veckors betald ledighet i anslutning till förlossningen. Detta direktiv fortsätter att gälla parallellt med de nya reglerna.
2010 års direktiv om föräldraledighet var ett resultat av den sociala dialogen och genomförde arbetsmarknadsparternas eget avtal. När kommissionen ansåg att det behövde revideras (se EU & arbetsrätt nr 4/2015 s. 6) kunde parterna inte enas om att inleda förhandlingar. Arbetsgivarna var inte beredda att förhandla om ersättning under föräldraledigheten.
Niklas Selberg, jur.dr.
Lunds universitet
Nr 2 2019
Läs hela artikeln
Nr 2 2019
Läs hela artikeln
Nr 2 2019
Läs hela artikeln
Nr 2 2019
Läs hela artikeln