Samstämmiga invändningar mot praktikantdirektiv – och “gult kort” från Sverige

• Nu har de nordiska parlamenten sagt sitt om det förslag till direktiv som ska förbättra arbetsvillkoren för praktikanter och motverka att reguljära anställningsförhållanden kamoufleras till praktik (se EU & arbetsrätt nr 2/2024 s. 3). De är på många punkter eniga i sin kritik mot förslaget – och Sverige har till och med gett det ”gult kort”.

Vikten av att värna de nationella arbetsmarknadsmodellerna framhålls av Sverige, Danmark och Finland. Någon inskränkning i utrymmet för att ingå kollektivavtal kan inte accepteras, påpekar alla tre länderna.

Samtliga tre stater framhåller också att direktivet inte får ingripa i de nationella utbildningssystemen. Det kan inte accepteras att direktivets regler ska gälla för arbetsplatsförlagd utbildning, anser Danmark.

Finland efterlyser förtydliganden av definitionerna av praktik och praktikant och kräver att direktivets tillämpningsområde klargörs ytterligare.

Skarp kritik riktas mot den inverkan på arbetstagarbegreppet som direktivförslaget skulle få. Finland anser att det är positivt att tillsynen av praktikanter underlättas genom att det fastställs ”kriterier som stöder en samlad bedömning av det rättsliga förhållandet”, men ger brasklappen att ”I princip bör medlemsstaterna själva kunna fastställa kriterierna.”

Gult kort – dvs. invändningen att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen – ges endast av Sverige. Subsidiaritetsprincipen är tillämplig på områden där EU inte har exklusiv befogenhet att lagstifta och innebär att EU ska vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva. Det är de nationella parlamenten som ska se till att subsidiaritetsprincipen följs genom att bevaka EU:s lagstiftningsförfarande.

Riksdagen motiverar det gula kortet med att flera av de föreslagna åtgärderna inte är bäst lämpade att hanteras på EU-nivå. Förslaget är alltför långtgående i förhållande till olikheterna bland medlemsstaternas arbetsmarknadsmodeller, och dessutom saknas ”tydlig gränsöverskridande dimension” i problematiken kring praktikanter. Sammanfattningsvis anser Sverige att ”De sammantagna konsekvenserna av direktivförslaget är svåra att överblicka och innebär risker för den svenska arbetsmarknadsmodellen som inte är godtagbara. Förslaget är inte förenligt med den ordning som råder på den svenska arbetsmarknaden.”.

Sveriges, Finlands och Danmarks invändningar mot kommissionens förslag till praktikantdirektiv är grundade i den nordiska arbetsmarknadsmodellens sätt att fungera. Liknande kritik har man tidigare riktat mot förslag till direktiv t.ex. om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor och om bättre arbetsvillkor vid plattformsarbete. Det är således väl känt att de nordiska länderna är noga med att bevaka att EU håller sig inom sin befogenhet när det handlar om tillgång till social trygghet och om löneförhållanden samt värnat om att arbetsrättens gränser ska dras på medlemsstatlig nivå (arbetstagarbegreppet). Dessa eviga frågor har alltså dykt upp igen, men nu i förhållande till utbildning. Vi kan troligen se fram emot en långdragen lagstiftningsprocess.

Niklas Selberg, docent
Lunds universitet

U 31/2024 rd Statsrådets skrivelse till riksdagen om kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om att förbättra och tillämpa arbetsvillkor för praktikanter och motverka att reguljära anställningsförhållanden kamoufleras till praktik (Praktikantdirektivet)
Beskæftielsesministeriet Notat 12 september 2024 Samlenotat om direktiv om forbedring og håndhævelse af praktikanters arbejdsvilkår og om bekæmpelse af almindelige ansættelsesforhold, der er camoufleret som praktikophold (”praktikdirektivet”)
Arbetsmarknadsutskottets utlåtande 2023/24:AU11 Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till direktiv om stärkta arbetsvillkor för praktikanter