Talan om utebliven lön kan utlösa skyldighet utreda om människohandel och tvångsarbete förekommit

Om staten får kännedom om undermåliga arbetsförhållanden genom en stämningsansökan om utebliven lön och skadestånd mot en arbetsgivare, kan den bli skyldig att utreda om människohandel och tvångsarbete förekommit även om arbetstagarna inte har anmält arbetsgivaren för något brott. Det följer av en dom från Europadomstolen i ett mål mot Azerbajdzjan.

33 bosniska migrantarbetare hade rekryterats för arbete i Baku av en azerbajdzjansk arbetsgivare i byggbranschen. Arbetstagarna reste på 30-dagars turistvisa och hade därför inte rätt att arbeta och vistas i landet. På plats i Baku tog arbetsgivaren hand om deras pass. De fick arbeta tolvtimmarspass och bo i undermåliga sovsalar utan värme, vatten och sanitetsanläggningar. Arbetstagarna fick inga skriftliga anställningsavtal och fick kroppsstraff och löneavdrag om de bröt mot arbetsgivarens instruktioner. Arbetet bedrevs utan skyddsutrustning. Efter en tid upphörde löneutbetalningarna. Efter drygt fem månader ombesörjde arbetsgivaren deras hemfärd till Bosnien och betalade ut delar av lönen.

Arbetarna inledde en civilrättslig process mot arbetsgivaren i Baku och begärde ersättning för utebliven lön. I bevisuppgiften i målet beskrevs arbetsförhållandena. Dessutom inledde bosniska myndigheter en förundersökning som gällde misstankar om människohandel och tvångsarbete mot företrädare för arbetsgivaren vilka befann sig i Bosnien-Hercegovina. Vid tre tillfällen begärde myndigheterna där rättslig hjälp från myndigheterna i Azerbajdzjan och alla gångerna beskrevs de aktuella arbetsförhållandena. Några av de tilltalade arbetsgivarföreträdarna frikändes sedan medan andra befanns skyldiga.

Europadomstolen slår fast att de omständigheter som arbetstagarna anförde i sina inlagor till den nationella domstolen i och för sig var tillräckliga för att de med fog skulle kunna påstå att de varit föremål för människohandel och tvångsarbete i strid med artikel 4 i Europakonventionen (EKMR). Nästa fråga blir då om Azerbajdzjan uppfyllt sin skyldighet att motverka människohandel och tvångsarbete. Här framhåller Europadomstolen att det inte har någon avgörande betydelse att arbetstagarna inledningsvis tog anställning frivilligt. Arbetsgivarens efterföljande maktmissbruk och utnyttjande av deras sårbara ställning i syfte att exploatera dem kan medföra att tvångsarbete uppstår.

Men, fortsätter Europadomstolen, för att skyldigheten att utreda misstankar och skydda tänkbara offer för tvångsarbete ska utlösas, måste staten ha kunskap om att arbetstagarna befunnit sig i verklig och nära förestående risk att bli föremål för tvångsarbete. Om arbetarna med fog kunnat påstå att de varit utsatta för tvångsarbete, och om detta i tillräckligt hög utsträckning kommit till myndigheternas kännedom är dessa skyldiga att utreda om tvångsarbete förekommit. Det gäller alltså även om arbetstagarna inte anmält arbetsgivaren för brott.

 Enligt Europadomstolen har myndigheterna i Azerbajdzjan fått kännedom om arbetsförhållandena då arbetstagarna inledde sin civilrättsliga process för att få utestående lön. Uppgifterna hade också förekommit i rapporter som icke-statliga organisationer lämnat till myndigheterna och i begäran om rättslig hjälp som Bosnien-Hercegovina skickat till Azerbajdzjan.

Azerbajdzjan hade varken inlett någon förundersökning för att utreda tvångsarbete eller agerat för att skydda de tänkbara offren och därför har staten brutit mot artikel 4 i EKMR.

Domen belyser staternas positiva skyldigheter att motverka människohandel och tvångsarbete och visar vad som utlöser dessa skyldigheter. De kan utlösas av att arbetarna skickar in en stämningsansökan och inleder arbets-/civilrättsliga processer i allmän domstol för att få utestående lön.

Det är viktigt att staterna inte förväxlar tvångsarbete med vanliga tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare. Gränsen mellan ett starkt ojämlikt anställningsförhållande och tvångsarbete i EKMR:s mening kan i praktiken vara otydlig – men staten har vidsträckta skyldigheter att agera mot tvångsarbete.

Niklas Selberg
universitetslektor, Lunds universitet

Zoletic and others v. Azerbaijan, ansökan nr 20116/12, dom den 7 oktober 2021