Finska fack förlorar mål om infrusna semesterdagar

Också EU-domstolen kommer fram till att det inte strider mot vare sig arbetstidsdirektivet eller artikel 31.2 i EU-stadgan om grundläggande rättigheter att semesterdagar utöver de fyra veckor som är minimum enligt direktivet fryser inne om arbetstagaren inte kunnat ta ut dem på grund av sjukdom. Domstolen går alltså på samma linje som generaladvokaten (se EU & arbetsrätt nr 2/2019 s 1).

Målen har hänskjutits till EUdomstolen av den finska Arbetsdomstolen och rör kollektivavtalen för hälsovårdssektorn respektive stuveribranschen, vilka ger arbetstagarna rätt till mer än fyra veckors semester.

När det gäller stadgan konstaterar EU-domstolen att den helt enkelt inte är tillämplig på situationen i målen. Stadgan riktar sig till medlemsstaterna endast när de tillämpar unionsrätten, och det har Finland inte gjort i det här fallet. Enbart det faktum att medlemsstaten vidtar åtgärder inom ett område där EU har befogenheter innebär inte att dessa omfattas av unionsrättens tillämpningsområde, förklarar domstolen. På det socialpolitiska området har EU och medlemsstaterna delad befogenhet att stifta lag, och när en medlemsstat ger arbetsmarknadens parter möjlighet att sluta avtal om längre betald semester än det minimum som arbetstidsdirektivet föreskriver, kan den inte anses tillämpa arbetstidsdirektivet. Då utnyttjar den staten sin kvarstående befogenhet att lagstifta på området och då är stadgan inte tillämplig, är EU-domstolens slutsats.

Kerstin Ahlberg

Förenade målen C-609/17 Terveys- ja sosiaalialan neuvottelujärjestö (TSN) ry mot Hyvinvointialan liitto ry och C-610/17 Auto- ja Kuljetusalan Työntekijäliitto AKT ry mot Satamaoperaattorit ry, dom den 19 november 2019