Förbud mot repressalier ska tolkas vidsträckt

Det finns inga krav på i vilken form ett klagomål om diskriminering ska ha framförts för att repressalieförbudet i artikel 24 i likabehandlingsdirektivet (2006/54) ska vara tillämpligt. Det framgår av en dom från EUdomstolen.

I målet vid den nationella – belgiska – domstolen hade en butikschef föreslagit personalchefen att anställa en gravid kvinna. Personalchefen beslutade, med hänvisning till graviditeten, att inte anställa henne. Butikschefen informerade kvinnan om beslutet och bevekelsegrunden, varpå hon anklagade bolaget för könsdiskriminering och tillerkändes skadestånd.

Nu blev butikschefen uppsagd med hänvisning till att hon skulle ha brustit i utförandet av sina arbetsuppgifter. Butikschefen yrkade skadestånd från sin arbetsgivare och påstod att hon utsatts för repressalier för att hon stöttat den gravida kvinna som arbetsgivaren utsatt för könsdiskriminering. Enligt belgisk rätt krävdes emellertid att en arbetstagare framfört klagomålen i ett undertecknat dokument eller vittnat i domstol för att repressalieförbudet skulle vara tillämpligt – och det hade butikschefen inte gjort. Den nationella domstolen begärde förhandsbesked.

EU-domstolen framhåller att förbudet mot repressalier ska ges en vid tolkning för att inte effektiviteten i förbudet mot diskriminering ska motverkas. Den personkrets som kan åberopa repressalieförbudets skydd är följaktligen arbetstagare som – oavsett om det är på ett formellt eller informellt sätt – stöttat och bistått eller vittnat till förmån för någon som påstått sig ha blivit utsatt för diskriminering av arbetsgivaren.

Niklas Selberg jur.dr.
Lunds universitet

 Dom C-404/18 Jamina Hakelbracht m.fl. mot WTG Retail BVBA, dom den 20 juni 2019