Svenska fack uppmanar regeringen att intervenera i EPSU-målet

Europeiska kommissionen bryter mot EU:s fördrag när den vägrar att lägga fram ett förslag till direktiv för att genomföra det europeiska avtalet om information och samråd för statsanställda i medlemsländerna. Det menar de svenska fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco som i ett gemensamt brev uppmanar den svenska regeringen att intervenera i det mål där den europeiska organisationen för offentliganställda, EPSU, kräver att Tribunalen ogiltigförklarar kommissionens beslut (se EU & arbetsrätt 1/2018 s 1).

Artiklarna 154 och 155 i EUF-fördraget innebär att arbetsmarknadens parter på EU-nivå själva kan bestämma det materiella innehållet i EU:s arbetsrättsliga regler om de lyckas komma överens. När de har slutit ett avtal kan de begära att kommissionen ska föreslå ministerrådet att anta ett direktiv som ska genomföra avtalet i medlemsländerna.

De första femton åren efter att den här möjligheten infördes i fördraget tycktes det vara en självklarhet att kommissionen skulle gå parterna till mötes. Dessutom brukade det gå fort. Från senare år finns emellertid flera exempel på att det inte har varit lika självklart.

Avtalet om information och samråd i statsförvaltningen slöts 2015 (se EU & arbetsrätt 1/ 2016 s. 6). Sedan dess har parterna väntat på att kommissionen ska lägga fram ett direktivförslag för ministerrådet (se EU & arbetsrätt 4/2017 s. 5) för att i mars i år till slut få det formella avslaget på sin begäran.

Kommissionen motiverar avslaget med att statsförvaltningen lyder under medlemsländernas regeringar och utövar offentlig makt. Dess struktur, organisation och funktion är uteslutande en sak för varje stats myndigheter. Regler som tillförsäkrar personalen i statsförvaltningen ett viss mått av information och samråd finns redan i många medlemsstater. Dessutom varierar den offentliga förvaltningens organisation kraftigt mellan medlemsstaterna beroende på graden av decentralisering. Ett direktiv som omvandlade avtalet till EU-lagstiftning skulle därmed leda till betydande skillnader i skyddsnivån, och en större andel av den offentliga sektorn skulle hamna utanför lagstiftningens tillämpningsområde. Mot denna bakgrund kommer kommissionen inte att föreslå ministerrådet att anta ett direktiv för att genomföra avtalet, skriver den i sitt beslut.

Den motiveringen duger inte, menar EPSU, som har väckt talan vid EU-domstolens tribunal och yrkat att den ska ogiltigförklara kommissionens beslut. Organisationen hävdar att kommissionen är skyldig att tillmötesgå parternas begäran, bara den har förvissat sig om att parterna i avtalet är representativa och att det materiella innehållet är förenligt med EU-rätten. Här har kommissionen i stället bedömt om avtalet är lämpligt, vilket den inte har befogenhet att göra, enligt EPSU.

LO, TCO och Saco instämmer i att kommissionen är skyldig att lägga fram ett direktivförslag om parterna begär det. Det följer både av ordalydelsen och av förarbetena till artikel 155.2 i EUF-fördraget. De påpekar också att artikel 152 förpliktar EU att erkänna och främja den sociala dialogen, och att kommissionen måste respektera arbetsmarknadsparternas självständighet. Om den själv skulle kunna välja ifall den ska gå vidare med lagstiftning när parterna har slutit avtal inom ramen för den fördragsfästa sociala dialogen är det stor risk att denna dialog hämmas. Att förhandla fram ett avtal på Europanivå innebär en omfattande och tidskrävande insats, och med en sådan ordning skulle incitamenten att bedriva förhandlingar minska avsevärt, skriver organisationerna.

Kerstin Ahlberg

T-310/18 EPSU och Willem Goudriaan
mot kommissionen