Nordiska parlament underkänner kommissionens förslag om stridsåtgärder

Som förslaget till Monti II förordning nu ser ut kan det helt enkelt inte antas – det vore inte förenligt med EU:s fördrag. Det menar både det danska Folketingets Europautskott och den svenska och den fi nska Riksdagen, som har beslutat utnyttja den förstärkta möjlighet till så kallad subsidiaritetsprövning som infördes med Lissabon-fördraget. Om tillräckligt många nationella parlament på samma sätt ifrågasätter förslaget är Europeiska kommissionen tvungen att ompröva det. Det vore i så fall första gången det händer.

Den tänkta förordningen om förhållandet mellan rätten att vidta stridsåtgärder å ena sidan och etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster å den andra (se artikeln på sid 6) kan inte antas med stöd av den fördragsartikel som ger EU kompetens att anta direktiv på arbetsrättens område. Där undantas uttryckligen löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt och rätten till lockout. I stället grundar kommissionen sitt förslag på artikel 352 i EUF-fördraget. Den ger EU befogenhet att anta regler på områden där EU inte har någon uttrycklig kompetens, om det skulle visa sig nödvändigt för att nå något av de mål som nämns i fördragen. Men för att inte EU ska kunna ta sig alltför stora friheter är den här möjligheten omgiven av fl era begränsningar.

Bland annat ska kommissionen särskilt göra medlemsländernas parlament uppmärksamma på förslag som grundar sig på artikel 352. De har då åtta veckor på sig för att framföra invändningar, om de inte håller med om att frågan bör regleras på EU-nivå eller i varje fall inte på det sätt som kommissionen har föreslagit. Enligt protokollet om subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna som antogs tillsammans med Lissabonfördraget ska kommissionen ”ta hänsyn” till sådana yttranden. Om två tredjedelar av parlamenten ifrågasätter förslaget måste kommissionen till och med ”ompröva” det. Det är inte detsamma som att kommissionen måste dra tillbaka eller ens ändra förslaget. Den kan framhärda, men måste i så fall motivera varför den anser att förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Ytterst har ändå medlemsstaternas regeringar sista ordet; förslaget kan bara antas om alla röstar ja i ministerrådet.

När det gäller Monti II har Sveriges Riksdag svårt att se hur förslaget över huvud taget skulle kunna bidra till att förverkliga något av de mål som anges i fördragen, vilket ju är en förutsättning för att man ska kunna använda artikel 352. Som det nu är utformat kan det dessutom komma att störa väl fungerande inhemska system för tvistelösning, menar både Riksdagen och Folketinget. Någon varningsmekanism på EU-nivå bör inte heller införas. Sådana mekanismer existerar och fungerar redan i medlemsländerna och bör även i fortsättningen uteslutande regleras på nationell nivå.

Kerstin Ahlberg
 

Arbetsmarknadsutskottets utlåtande 2011/12:AU14 Subsidiaritetsprövning av förslag till Monti II-förordning, antaget av kammaren den 10 maj 2012
Begrundet udtalelse vedrørende Kommissionens forslag til forordning om udøvelse af retten til kollektive skridt (Monti II) - KOM(2012)130, den 3 maj 2012