Norge och Finland håller med Island om vad som kan ingå i minimilön

Både den norska och den finska regeringen menar att sjuklön kan ingå i den minimilön som utstationerade arbetstagare har rätt till, och stöder Island som stämts inför Efta-domstolen av övervakningsmyndigheten ESA.

ESA invänder mot två bestämmelser i Islands utstationeringslag (se EU & arbetsrätt nr 4/2010 s. 1).

Den ena innebär att arbetstagaren har rätt till sjuklön i upp till en månad. Men sjuklön är inte ersättning för utfört arbete och därför kan den inte ingå i minimilönen, hävdar ESA med hänvisning bl.a. till Lavalmålet. Europeiska kommissionen, som har yttrat sig i målet, instämmer i analysen.

Norges och Finlands regeringar påpekar att artikel 3.1 i utstationeringsdirektivet (96/71) uttryckligen säger att det är värdstatens lagstiftning och praxis som definierar vad som är minimilön, och de invänder mot ESAs slutsatser av Lavalmålet. Vad EU-domstolen slog fast var att det finns en gräns för hur hög lön värdstaten kan kräva att utländska företag betalar, men den sade inget om innehållet, dvs. vilka beståndsdelar minimilönen kan innehålla, menar de. Tvärtom påpekade EU-domstolen att direktivet inte harmoniserar det materiella innehållet i de minimiregler som ska tillämpas på utstationerade arbetstagare och att detta följaktligen kan definieras av medlemsstaterna själva. Om man drar en snäv gräns för vilka element som kan ingå, skulle direktivet i praktiken just harmonisera det materiella innehållet i de tvingande minimireglerna, argumenterar den norska regeringen.

Den andra bestämmelsen som ESA invänder mot innebär att arbetsgivaren måste teckna en arbetsskadeförsäkring. Arbetsskadeförsäkringen omfattas, enligt ESA, inte av utstationeringsdirektivet utan av EUs förordning om samordning av medlemsländernas socialförsäkringssystem, enligt vilken utstationerade arbetstagare fortsätter att höra till arbetsskadeförsäkringen i sitt hemland.

Den isländska regeringen invänder att bestämmelsen är en del av nationell skadestånds- och försäkringsrätt och inte berörs av vare sig utstationeringsdirektivet eller socialförsäkringsförordningen. Här påpekar kommissionen att Island, även om det skulle vara så, måste utöva sin nationella kompetens i förenlighet med EU-rätten, vilket den ifrågasätter om Island har gjort.

Kerstin Ahlberg