Dansk arbetsgivare slapp betala skadeståndInte klart hur EU-rätten skulle tolkas

Ingenjören Ole Andersen fick som väntat sitt avgångsvederlag, men något skadestånd för den åldersdiskriminering som han hade utsatts för blev det inte när Vestre landsret avgjorde målet mellan Ingeniørforeningen i Danmark och Region Syddanmark.

Målet rörde 2 § 3 st. i den danska tjänstemannalagen (funktionærlov, FUL) som innebär att arbetstagare som har rätt till ålderspension från arbetsgivaren inte får något avgångsvederlag om de blir uppsagda, även om de vill fortsätta arbeta i stället för att ta ut pension. Så snart EU-domstolen hade klargjort att bestämmelsen inte var förenlig med det allmänna likabehandlingsdirektivet (2000/78) (se EU & arbetsrätt nr 4/2010 s. 2) betalade arbetsgivaren ut tre månaders lön i avgångsvederlag till Ole Andersen. Den enda fråga som återstod att avgöra för Vestre landsret var därför om han också skulle få skadestånd för den åldersdiskriminering han hade utsatts för. Hans fackförbund ansåg att det till och med borde bli ett högre skadestånd än vanligt, med motiveringen att överträdelsen varit så klar och att han hade fått vänta i fyra år på att få de pengar han hade rätt till. Men domstolen kom alltså till motsatt slutsats. Enligt den hade det tvärtom varit högst tveksamt hur EU-rätten skulle tolkas, vilket bland annat bevisades av att Vestre landsret själv hade behövt be om ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Andra förmildrande omständigheter var att arbetsgivaren betalat ut avgångsvederlaget kort tid efter EU-domstolens dom och att kränkningen allmänt sett varit förhållandevis begränsad. Därmed var överträdelsen av den danska likabehandlingslagen inte så grov att det fanns grund för att döma ut skadestånd.

Det kan tilläggas att Beskæftigelsesministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som ska utreda om 2 § 3 st. i FUL ska ändras.

Kerstin Ahlberg

1. Instanssag V.L. B-1836-07, dom av Vestre landsrets 2. afdeling den 11 oktober 2011