Eftas övervakningsorgan godkänner allmenngjøringsloven

Klagomålet mot Norge och lagen om allmängiltigförklaring av kollektivavtal (lov om allmengjøring av tariffavtaler) som arbetsgivarorganisationen Norsk teknologi ingav 2007 har nu avgjorts av Eftas övervakningsorgan ESA, som i juli 2009 beslöt att avsluta ärendet. ESA, som är EES-ländernas motsvarighet till Europeiska kommissionen, kom fram till att lagen inte strider mot reglerna om den fria rörligheten för tjänster (artikel 36 i EES-avtalet, artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, EUF)

I motsats till tidigare gav ESA en ganska utförlig motivering till sin slutsats. ESA pekar på att det enligt utstationeringsdirektivet (96/71) är tillåtet att ha lagstiftning om minimilön, och att denna kan vara olika för olika geografi ska områden och yrken eller branscher, så länge samma gäller för företag från andra EES-länder som för de norska. ESA poängterar att direktivet inte lägger fast någon nivå på minimilönen; det är medlemsstaternas sak att göra. Staterna är inte tvungna att sätta nivån på existensminimum, på den lägsta nivån för sociala förmåner eller utifrån minimilöner i andra medlemsländer.

Det är också förenligt med EES-avtalet att veckoarbetstiden enligt ett beslut om allmängiltigförklaring är kortare än den maximala veckoarbetstid som följer av den norska arbetsmiljölagen.

Om själva lagen säger ESA att den tjänar ett legitimt syfte, och att den är ändamålsenlig och proportionell. Norsk teknologi hade hävdat att det vida utrymme för skönsmässig bedömning (diskresjonære kompetanse) som Tariffnemnda har att anta föreskrifter enligt lagen innebär en oacceptabel rättsosäkerhet och brist på förutsebarhet. Också denna invändning får ett prompt svar från ESA. För det första kan en utländsk tjänsteutövare få reda på om det har antagits regler enligt lagen innan han åtar sig uppdrag i Norge. För det andra, poängterar ESA, måste den som har påbörjat ett uppdrag på samma sätt som varje annan arbetsgivare i Norge vara beredd på att de regleringar som gäller kan ändras, och att detta kan påverka kostnaderna.

Dessa uttalanden om lön, arbetstid, om lagen som ändamålsenlig och om regeländringar har direkt koppling till frågor som har varit omdiskuterade i den norska debatten, utan att ESA går in på den. Men uttalandena har också generellt intresse. De anknyter till tolkningen av utstationeringsdirektivet och reglerna om fri rörlighet som har varit föremål för diskussion och tvivel bland många. När ESA har tagit steget att ge så klara svar som här, kan man knappast tro annat än att ESA har dryftat frågorna med Europeiska kommissionen.

Stein Evju