…men hittills har de gått bet

Europeiska kommissionen har länge försökt driva igenom en europeisk reglering av arbetsvillkoren till sjöss. Redan 1998 föreslog den ett direktiv som skulle garantera att sjöfolk från länder utanför EU fick likvärdiga arbets- och anställningsvillkor som medlemsstaternas egna medborgare när de jobbade på fartyg i reguljär passagerar- och färjetrafik inom EU. Förslaget blockerades av en minoritet i ministerrådet och drogs tillbaka 2004. I stället försökte kommissionen få Europeiska transportarbetarefederationen och Europeiska redareföreningen att förhandla fram ett avtal med samma syfte, men inte heller det lyckades. Redarna ville inte gå med på att sjöfolk från tredje land skulle ha lön enligt europeisk standard.

Under våren 2006 blev frågan högaktuell igen. Kommissionen fick upprepade klagomål på hur sjöfolk sagts upp och ersatts med billigare arbetskraft från tredje länder – eller av lågavlönade sjömän från nya medlemsländer. Arbete till sjöss omfattas nämligen inte av utstationeringsdirektivet. Särskilt uppmärksammades Irish Ferries, vars besättning huvudsakligen bestod av lettiska sjömän. I slutet av oktober uppmanade parlamentet därför kommissionen att på nytt föreslå ett direktiv om vilka villkor som ska gälla på dessa fartyg.

Kommissionen hade då redan beslutat att låta göra en studie som särskilt ska belysa anställningsvillkoren för såväl europeiska som icke-europeiska besättningar, eventuella rättsliga konsekvenser av att tillämpa gemenskapsbestämmelser på besättningar från tredje land och hur konkurrensen kan påverkas av enhetliga villkor för arbete ombord på reguljära sjötransporter inom EU.

KA, ML