Åtskilligt matnyttigt även för nordiska läsare

Peter Hanau, Heinz-Dietrich Steinmeyer & Rolf Wank: Handbuch des europäischen Arbeits- und Sozialrechts, Verlag C.H. Beck 2002, XXVII + 1310 sid, ISBN 3-406-48718-1

I nordisk rätt brukar en klar åtskillnad göras mellan å ena sidan arbetsrätten och å andra sidan socialförsäkringsrätten och annan socialrätt. Inom EG-rätten saknas motsvarande rågång. I avd. XI i EG-fördraget har sålunda sammanförts reglerna om vad som kallas socialpolitiken och som innefattar både förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och varjehanda frågor om social trygghet, socialt skydd, sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildningspolitik.

I den handbok som här anmäles har ämnesbestämningen anpassats efter EG-fördragets tankemodell, vilket medfört att boken blivit omfångsrik. Dess mer än 1300 tättryckta sidor är resultatet av ett lagarbete av tre ansedda juristprofessorer. I det mäktiga verket skildras EGs rättsakter för hela socialpolitiken liksom de nationella regler genom vilka rättsakterna har införts i tysk rätt. Som påbröd ges översikter av tyska kollisionsregler i internationell privaträtt och internationell socialrätt. Boken överflödar av referenser, trots att vissa begränsningar iakttas. Praxis redovisas från EG-domstolen och tyska domstolar, och litteraturhänvisningar ges i huvudsak endast till verk på tyska. Boken är försedd med ett utförligt sakregister, däremot saknas tyvärr ett register över EG-domstolens domar. En rättsakt som författarna förbigått men som får anses höra till ämnet är förordningen 2679/98, den s k Montiförordningen (se EU & arbetsrätt nr 4/99).

Tonen i boken är svalt refererande, men undantag finns. EG-domstolens dom i Paletta-målet (C-45/90) gällde en i Tyskland gästarbetande italiensk familj som upprepat sjukskrev sig under semestervistelser i Kalabrien och sedan krävde sjuklön av företaget enligt de generösa tyska reglerna. Kravet bifölls eftersom företaget inte låtit en läkare kontrollera sjukskrivningarna, något som praktiskt sett tycks förutsätta att företaget haft en anvisningsläkare på plats i Kalabrien. Domen kritiseras skarpt av professor Wank som menar att den inte tillräckligt stävjar risken för missbruk av förmåner.

För nordiska läsare innehåller handboken åtskilligt som är matnyttigt. Avsnittet om arbetstidsdirektivets implementering i tysk rätt kan ge den senfärdige svenska lagstiftaren hjälp på traven med motsvarande uppgift. I övrigt kan särskilt nämnas professor Steinmeyers skildring av det aktuella läget inom EGs socialförsäkringsrätt.

Som helhetsomdöme är att säga att detta är ett imponerande verk som vi inte har någon motsvarighet till i de nordiska länderna.

Tore Sigeman
professor emeritus, dr jur. h.c.