Lönegarantin blir gränsöverskridande

Om ett företag med verksamhet i flera medlemsländer blir insolvent skall arbetstagarna få ersättning från lönegarantin i det land där de normalt utför eller utförde sitt arbete. Det är också det landets lag som skall tillämpas när man avgör hur stor ersättningen skall vara. Det blir följden när medlemsstaterna genomför de ändringar i lönegarantidirektivet (80/987) som ministerrådet antog i slutet av september. Tidigare har direktivet inte sagt något om vad som skall gälla i gränsöverskridande situationer.

Samtidigt vidgas direktivets tilllämpningsområde så att lönegarantin skall gälla även vid andra insolvensförfaranden än likvidation. Dessutom inskränks möjligheterna att undanta vissa arbetstagare från garantin. I fortsättningen skall såväl deltidsanställda och tidsbegränsat anställda som arbetstagare i bemanningsföretag ha rätt till lönegaranti.

På några punkter har direktivet förenklats. Till skillnad från hittills skall medlemsstaterna t ex själva få avgöra vilket datum som skall vara utgångspunkt för beräkning av vilka fordringar som skall ersättas.

Kerstin Ahlberg
Direktivet har nr 2002/74 och publicerades i EGT L 270, 8.10.2002, sid 10