Likalönsprincipen kan inte åberopas mot olika lön hos olika arbetsgivare

Olika lön för samma eller likvärdiga arbeten hos olika arbetsgivare kan inte angripas med EG-fördragets artikel 141 om likalönsprincipen, slår EG-domstolen fast i en färsk dom.

Omständigheterna i målet var mycket speciella. Klagande var en grupp kvinnor som ursprungligen var anställda av ett landsting och skötte städning och skolmåltider. House of Lords hade i en dom slagit fast att deras arbeten var likvärdiga med trädgårdsskötsel, sophämtning och underhåll av avlopp, som sköttes av manliga anställda med högre lön. Landstinget blev alltså tvunget att höja kvinnornas löner. Då lade det ut städning och skolmåltider på entreprenad. Kvinnorna fick arbete hos entreprenörerna, men deras löner sänktes så att de åter fick mindre betalt än sina manliga – nu före detta – kolleger. De väckte talan och hävdade att artikel 141 i EG-fördraget gav dem rätt att kräva samma lön som de manliga anställda hos deras tidigare arbetsgivare.

Men EG-domstolen höll inte med. Den påpekar att det visserligen inte finns något i artikelns ordalydelse som säger att likalönsprincipen är tillämplig bara när män och kvinnor arbetar åt samma arbetsgivare. Men, fortsätter den, när löneskillnaderna inte kan tillskrivas en och samma källa finns det ingen som är ansvarig för den ojämlika behandlingen och som kan korrigera den. Därför omfattas situationen inte av artikel 141. Varken arbetstagarnas arbeten eller deras löner kan jämföras med stöd av den.

EG-domstolen påpekar dock i förbigående att den nationella domstolen inte har ställt några frågor om det skydd som direktivet om företagsöverlåtelser ger i ett fall som detta. Det hade kanske gett bättre utdelning?

Kerstin Ahlberg
Mål nr C-320/00, A G Lawrence m fl mot Regent Office Care Ltd, Commercial Catering Group och Mitie Secure Services Ltd, dom den 17 september 2002