Sociala hänsyn lika beaktansvärda som miljöargument vid offentlig upphandling

Den 4 juli utfärdade Europeiska kommissionen ett meddelande om vilket utrymme EGs regler ger för att ta hänsyn till skyddet för miljön i samband med offentlig upphandling. Dokumentet undersöker alla stadier i ett anbudsförfarande och går igenom hur miljöhänsyn kan tas i beaktande i vart och ett av dessa.

Meddelandet är intressant ur arbetsrättsligt perspektiv, eftersom en rad av de argument som anförs till stöd för att det går att ta miljöhänsyn i samband med offentlig upphandling är lika giltiga när det gäller sociala överväganden. När det gäller bedömningen av anbudsgivarnas tekniska kapacitet diskuterar kommissionen till exempel möjligheten att kräva att leverantörerna har ett miljöledningssystem. Översatt till det sociala området kan man föreställa sig möjligheten att kräva att de bedriver ett systematiskt jämställdhetsarbete. Men kommissionen tycks inte uppfatta någon av dessa likheter, eftersom den inte ser något behov av att utfärda ett liknande meddelande om ämnet offentlig upphandling och sociala hänsyn.

Det kanske mest slående med meddelandet är hur stor betydelse kommissionen lägger vid det faktum att miljöskyddet har kommit att få en central position i EGs politik sedan de första upphandlingsdirektiven antogs. Det är denna förändring, och kravet i Romfördragets artikel 6 på att miljöskyddskrav skall vara en del av gemenskapens politik, som har föranlett kommissionen att utfärda detta meddelande. Givetvis ålägger fördragets artikel 3.2, enligt vilken gemenskapen i all sin verksamhet skall främja jämställdhet mellan könen, kommissionen en liknande skyldighet att se över upphandlingsdirektiven ur könsperspektiv, men inget tyder på att den har några planer på att göra det.

Ännu värre är att meddelandet innehåller ett uttalande som tycks direkt fientligt till tanken att använda offentlig upphandling som ett socialpolitiskt instrument. Kommis-sionen förklarar att direktiven kan tillåta att man ställer krav på en viss miljövänlig produktionsprocess, men inte ”att arbetstagarna kommer från särskilda grupper (etniska, funktionshindrade, kvinnor)”. Detta uttalande, tillsammans med kommissionens tystnad när det gäller offentlig upphandling och sociala hänsyn, kan verkligen få en att undra om den är medveten om sin skyldigheter enligt artikel 3.2 i Romfördraget.

Lynn Roseberry, docent
Handelshøjskolen i København

Kommissionens tolkningsmeddelande KOM(2001) 274 slutlig, den 4 juli 2001