”Atypiska” anställningar komplext fenomen

Roger Blanpain och Marco Biagi (red): Non-Standard Work and Industrial Relations. Bulletin of Comparative Labour Relations 35, Kluwer Law International, Haag 1999, 200 sid (ISBN 9041111174)

De ”atypiska ”anställningarna tilldrar sig uppmärksamhet från såväl lagstiftare och arbetsmarknadens parter som industrial relations- och arbetslivsforskare. En av de forskare som tagit sig an fenomenet är professor Roger Blanpain. I den ovannämnda boken presenterar han och professor Marco Biagi inlägg från en konferens 1998.

Boken tar sikte på industrial relations, dvs relationerna mellan de organiserade intressena på arbetsmarknaden, och hur dessa kan tänkas påverkas av de atypiska anställningarna. En stor del av de elva, nationellt präglade, bidragen handlar om det minskade utrymmet och intresset för de fackliga organisationerna. Det är naturligtvis ett problem, men kanske ingen stor nyhet. Ett annat genomgående drag i rapporten är att den ser dessa anställningsformer som ett uttryck för arbetsgivarsidans strävan efter flexibilitet. Det är inte heller något nytt angreppssätt. Blanpain själv gör en övergripande analys av förändringarna på arbetsmarknaden med tyngdpunkt i den ökande globaliseringen.

De intressantaste inläggen kommer från Storbritannien, där fyra forskare delvis lämnat frågan om industrial relations och i stället fokuserat på de konkreta anställningsförhållandena inom olika branscher och på olika företag. Det visar sig då att fenomenet atypiska anställningar är betydligt mer komplext än bara en anpassning till ett presumerat arbetsgivarintresse. De innebär till exempel stora omställningsproblem också för arbetsgivarna i deras organisation av arbetet, samtidigt som den förväntade vinsten av den ökade flexibiliteten kan vara väsentligt överskattad i relation till det faktiska utfallet.

Av denna rapport kan man i första hand dra slutsatsen att de ”atypiska” arbetena tenderar att värderas med det typiska arbetet och dess industrial relations som måttstock. Hur det typiska arbetet egentligen är utformat och om det i alla avseenden alltid är bäst för arbetstagaren återstår att ta reda på.

Lotti Ryberg Welander