Avtalet om arbetsvillkor inom havsfisket ska bli direktiv

Flera år efter att de europeiska organisationerna för arbetstagare och arbetsgivare inom havsfisket slöt sitt avtal om arbetsvillkoren ombord, har Europeiska kommissionen till sist beslutat föreslå ett direktiv som ska göra avtalet bindande i medlemsländerna.

Det var i maj 2012 som Europeiska transportarbetarfederationen, ETF, och arbetsgivar-organisationerna Europêche och Cogeca enades om ett avtal som skulle genomföra be-stämmelserna i ILO:s konvention nr 188 om arbete i fiskenäringen (se EU & arbetsrätt nr 2/2012 s. 7). Parterna överlämnade avtalet till kommissionen och begärde att den skulle lägga fram ett förslag till direktiv för att genomföra avtalet enligt proceduren i artikel 155 i EUF-fördraget.

Konvention nr 188 hade antagits av ILO redan 2007, och 2010 bemyndigade EU:s minister-råd medlemsstaterna att ratificera den (se EU & arbetsrätt nr 2/2010 s. 5). Syftet med det avtal som parterna på Europanivå sedan slöt 2012 var att konventionens bestämmelser skulle omsättas i materiella regler i varje medlemslands nationella rätt. Men det tog alltså tre år till innan kommissionen bestämde sig för att lägga fram ett direktivförslag.

ETF och Europêche säger i ett gemensamt uttalande att de välkomnar förslaget, samtidigt som de beklagar att det blivit ”avsevärt försenat”. Nu uppmanar de medlemsstaterna att snabbt anta direktivet och ratificera konventionen. Hittills är det bara Estland och Frankrike som har gjort det.

Bakgrunden till EFS och Europêches missnöje är att parterna fram till för några år sedan var vana vid att få sina önskemål snabbt expedierade sedan de kommit överens. Kommissionen behövde ju inte utarbeta några materiella regler – de fanns i parternas avtal. Den brukade bara kontrollera att organisationerna var representativa och att innehållet i avtalet var för-enligt med EU-rätten, och därefter föreslog den ministerrådet att anta avtalet som ett direktiv.

Så borde det fortfarande vara om parterna är överens, menar dessa (se EU & arbetsrätt nr 1/2016 s. 6). Men för kommissionen är det inte längre lika självklart att gå med på parternas begäran om att deras avtal ska bli direktiv. Sedan några år gör den också egna konsekvens-analyser och bedömer om avtalen respekterar närhets- och proportionalitetsprinciperna. Det tar sin tid. Det har också hänt att kommissionen har vägrat lägga fram något direktivförslag (se EU & arbetsrätt nr 1/2013 s. 8).

I det aktuella fallet passerade avtalet alltså granskningen. Det enda som hittills har publi-cerats är dock konsekvensanalysen. Förslaget till direktiv är inte offentliggjort när detta skrivs.

Kerstin Ahlberg

Costs and Benefits of a Council Decision implementing the European sectoral social partners’ Agreement concerning the implementation of the Work in Fishing Convention, 2007 of the ILO