Brist på information om arbetsrättsregler hindrar fri rörlighet för tjänster

Kollektivavtal och andra arbetsrättsliga regler utgör ofta hinder för den fria rörligheten för tjänster. Det konstaterar Europeiska kommissionen i en rapport som skall vara underlag när den föreslår åtgärder för att undanröja hindren på den inre marknaden.

Bland exemplen nämns att mottagarlandets arbetsrätt tillämpas på arbetstagare som utstationeras från andra medlemsstater utan hänsyn till om arbetsgivaren redan uppfyllt krav och betalat in avgifter i etableringslandet, särskilt när det gäller minimilön och betald semester. Ett vanligt klagomål är t ex att skilda sätt att beräkna löner i skilda länder medför extrakostnader. Mottagarlandet saknar ofta uppgifter om alla lönegrundande faktorer i etableringslandet som kan medföra att arbetsgivaren måste betala en högre lön än vad lagen kräver i det mottagande landet. Överhuvudtaget är det svårt att få information om andra länders arbetsrättsliga regler och deras tolkning.

Bemanningsföretag som vill hyra ut arbetstagare över gränserna stöter på särskilda hinder, då villkoren för dessa företags verksamhet varierar kraftigt mellan medlemsstaterna. På vissa håll är det t ex förbjudet att utnyttja inhyrd personal i vissa branscher. I andra länder måste företagen bevisa att de har ett särskilt behov av att hyra in arbetskraft.

Rapporten nämner också att myndigheter ställer villkor i samband med offentlig upphandling som gör det svårt för utländska tjänsteleverantörer att lämna in anbud. Ett exempel är att företagen måste anställa ett visst antal personer som deltar i nationella utbildningsprogram.

Kommissionen framhåller dock att syftet med rapporten inte är att uttala sig om ifall de hinder den har konstaterat stämmer överens med gemenskapsrätten. En del kan ju vara berättigade med hänsyn till ett allmänt intresse, exempelvis skydd av arbetstagare. Frågan om ifall kommissionen skall ingripa mot dem avgörs senare.

Kerstin Ahlberg
Kommissionens meddelande om situationen på den inre marknaden för tjänster KOM(2002) 441 slutlig