Dygnsvila tillkommer utöver veckovila även om veckovilan är extra lång

Rätten till dygnsvila och rätten till veckovila i arbetstidsdirektivet har olika syften och är fristående från varandra. En färsk dom från EUdomstolen visar att detta får flera viktiga följder för hur man organiserar arbetstiden.

EU-domstolens förhandsavgörande handlar om en tvist med anledning av ett kollektivavtal för tågtrafik i Ungern. Enligt arbetstidsdirektivet (2003/88) ska arbetstagaren få elva timmars dygnsvila (artikel 3) plus 24 timmars veckovila (artikel 5), dvs. sammanlagt 35 timmar. Reglerna i det ungerska kollektivavtalet var delvis mer gynnsamma för lokförarna. Enligt det hade de rätt till tolv timmars dygnsvila i hemmet, dvs. med restid till och från arbetet borträknad. Veckovilan skulle i sin tur läggas ut så att de fick 48 timmars sammanhängande vila mellan två tjänstgöringsperioder.

Arbetstiden för lokföraren IH planerades per månad. Specifika dagar med veckovila angavs inte utan lades ut efter hand så att den alltid blev 48 timmar i genomsnitt. Däremot fick han aldrig någon dygnsvila före eller efter veckovilan (eller semestern). Enligt arbetsgivaren har arbetstagaren enligt arbetstidsdirektivet nämligen inte rätt till dygnsvila om inte något nytt arbetspass är inplanerat.

Lokföraren gick till domstol för att få fastställt att han hade rätt till dygnsvila även i samband med veckovila och semester. Den ungerska domstolen begärde förhandsavgörande från EU-domstolen:
• EU-domstolen framhåller att veckovila är ett EU-rättsligt begrepp som ska ges en enhetlig tolkning oberoende av hur medlemsstaterna definierar detta i sina rättsordningar.
• Dygnsvila ingår inte i veckovila, utan tillkommer utöver denna.
• Även om nationell lagstiftning innehåller bestämmelser om veckovila som är förmånligare än arbetstidsdirektivets minimikrav, tillkommer dygnsvila utöver denna.
• Arbetstagarna har rätt till dygnsvila omedelbart efter ett arbetspass, oavsett om denna viloperiod följs av ett nytt arbetspass eller inte. När dygnsvila följer direkt på veckovila börjar inte veckovilan löpa förrän dygnsvilan är slut.

EU-domstolen fortsätter här att tolka arbetstidsdirektivets regler mot bakgrund av artikel 31.2 i EU-stadgan som föreskriver att varje arbetstagare har rätt till en begränsning av den maximala arbetstiden samt till dygns- och veckovila och årlig semester. Att domstolen på detta sätt lyfter fram EU-stadgan får till följd att reglerna i arbetstidsdirektivet inte kan tolkas restriktivt på ett sådant sätt att arbetstagarens rättigheter inskränks.

Niklas Selberg, docent
Lunds universitet

Mål C-477/21 IH mot Máv-Start Vasúti Személyszállító Zrt, dom den 2 mars 2023