EU:S OMBUDSMAN KRITISERAR EUROPEISKA KOMMISSIONEN: “Brådska” och “prioritet” är inte synonymer – bröt mot egna regler om bättre lagstiftning

• Europeiska kommissionen bröt mot sina egna principer för bättre lagstiftning när den jäktade fram förslaget om ändringar i direktiven om hållbarhetsrapportering (2022/2464) och om tillbörlig aktsamhet för företagen i fråga om hållbarhet (2024/1760). Det konstaterar EU:s ombudsman Teresa Anjinho i en starkt kritisk rapport om hur lagstiftningen bereddes.

Syftet med kommissionens så kallade omnibus-paket var att minska företagens administrativa bördor och stärka EU:s globala konkurrenskraft genom att mjuka upp reglerna i ett antal existerande rättsakter som delvis rör centrala delar av arbetsrätten (se EU & arbetsrätt nr 1/2025 s.1). Direktivförslaget hade utarbetats under stor brådska och många aktörer tycktes tagna på sängen när det damp ner närmast som en blixt från klar himmel. Hundratals civilsamhällesorganisationer och forskare protesterade såväl mot det materiella innehållet som mot kommissionens tillvägagångssätt.

Några organisationer klagade också hos EU:s ombudsman Teresa Anjinho över det sätt på vilket kommissionen hade tagit fram förslaget. Framför allt gick klagomålen ut på att kommissionen inte hade gjort några konsekvensanalyser, trots att den visste att förslagen skulle få betydande konsekvenser för miljö, hållbarhet, EU:s klimatmål och mänskliga rättigheter.

Ombudsmannens rapport lades fram den 25 november. Till att börja med beskriver hon bakgrunden till riktlinjerna för bättre lagstiftning. Det uttalade syftet med riktlinjerna är att säkerställa att politiska beslut förbereds på ett öppet och transparent sätt och grundas på bästa tillgängliga faktaunderlag, bland annat genom omfattande medverkan av berörda parter. Viktiga delar av bättre lagstiftning är ett brett samråd med alla berörda parter och bedömningar av de miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenserna av olika politiska alternativ innan lagstiftningsförslag antas eller initiativ föreslås.

Riktlinjerna är ett konkret uttryck för grundläggande konstitutionella principer som anges i fördragen och EU-domstolarnas rättspraxis, principer som är bindande för kommissionen, påpekar ombudsmannen. Kraven på konsekvensbedömning och offentligt samråd är dessutom förankrade i det interinstitutionella avtalet mellan kommissionen, Europaparlamentet och ministerrådet om bättre lagstiftning.

Kommissionen försvarar sig dels med att riktlinjerna inte är juridiskt bindande, dels med att de uttryckligen tillåter undantag från specifika krav i brådskande fall. Och i det här fallet rådde ”kritisk brådska”, enligt kommissionen. Faktaunderlaget för alla initiativ var dessutom tillräckligt, trots att den inte gjort någon konsekvensbedömning. Någon skyldighet att genomföra offentliga samråd ansåg den sig inte heller ha i fall som dessa. När det gällde omnibuspaketet hade den ersatt det offentliga samrådet med en serie evenemang och andra former av informationsinsamling från berörda parter, exempelvis spontana intressentsynpunkter och en tvådagars ”verklighetskontroll” och workshop på politisk nivå med utvalda intressenter.

Ombudsmannen medger att reglerna om bättre lagstiftning ger kommissionen möjlighet att avvika från dem ”av goda skäl ”, som ”politisk brådska, behovet av att respektera sekretess och säkerhetshänsyn ”. Vad som menas med ”politisk brådska” definieras dock inte. Enligt kommissionens breda tolkning skulle i princip vilken situation som helst kunna betraktas som “brådskande” om den politiska ledningen beslutar så, skriver ombudsmannen. För övrigt har kommissionen i flera sammanhang snarare hänvisat till förslagen som en (politisk) ”prioritet”. Men för ombudsmannen är begreppen brådska och prioritet inte synonyma, påpekar hon. Ombudsmannens slutsats blir att avsaknaden av en definition av ”brådskande” i reglerna om bättre lagstiftning undergräver förutsägbarhet, konsekvens och rättssäkerhet och kan därför inte betraktas som god förvaltning. Dessutom motiverade kommissionen inte tillräckligt vad som gjorde de aktuella lagstiftningsförslagen ”brådskande”, vilket inte heller kan betraktas som god förvaltning.

Hon rekommenderar därför kommissionen att säkerställa en mer förutsägbar, konsekvent och icke-godtycklig tillämpning av reglerna för bättre lagstiftning, genom att anta en definition av begreppet ”brådskande” och att i de motiveringar som åtföljer dess lagstiftningsförslag tydligt förklara varför konsekvensanalyser och öppet samråd inte behövdes.

När det gäller de evenemang som kommissionen hade ordnat i stället för att genomföra ett öppet samråd är ombudsmannen också kritisk. Genom att aktivt välja ut intressenter för att delta kan kommissionen ha uteslutit andra potentiellt intresserade, särskilt med tanke på att de flesta inbjudna intressenterna var branschrepresentanter, konstaterar ombudsmannen.

Mycket mer finns att hämta i ombudsmannens rapport. Där nämns också att kommissionen planerar att se över sina riktlinjer för bättre lagstiftning i början av 2026. Det blir intressant att se om ombudsmannens kritik tar skruv – eller om kommissionen föreslår förenklingar även här.

Kerstin Ahlberg

Rekommendation om Europeiska kommissionens efterlevnad av reglerna för “bättre lagstiftning” och andra procedurkrav vid utarbetandet av lagstiftningsförslag som den ansåg vara brådskande, den 25 november 2025

Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning