Fördragskonform tolkninggav kvinna rätt till lönegaranti

I lönegarantiärenden måste konkurslagen tolkas i överensstämmelse med EUs lönegarantidirektiv (2008/94). Det konstaterar den svenska Högsta domstolen i en dom från i somras, där den tillerkänner en kvinna ersättning från lönegarantin för fordringar som de lägre instanserna ansåg oskäliga.

Kvinnan begärde ersättning från lönegarantin för fyra månaders utebliven lön, plus ekonomiskt skadestånd. Staten ville bara betala en bråkdel av detta. Skälet var att kvinnan hade motsatt sig att följa med när arbetsgivarens verksamhet hade överlåtits till ett annat bolag, så att hon stannade kvar i sin anställning under fyra månader då hon var arbetsbefriad och inte fi ck någon lön eftersom arbetsgivaren inte längre bedrev någon verksamhet. Arbetsgivaren hade kunnat säga upp henne på grund av arbetsbrist, men avstod från det med hänvisning till att hon skulle få ersättning från lönegarantin.

Staten stödde sin vägran att betala på en regel i konkurslagen 5 kap. 2 § som innebär att lönefordringar inte kan göras gällande i en konkurs i den mån fordringen uppenbart överstiger vad som är skäligt med hänsyn till arbetsinsatsen, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt. Bestämmelsen syftar, enligt HD, till att skydda det samlade borgenärsintresset, och vad som anses skäligt beror bl.a. påvilken nytta konkursgäldenären har haft av arbetstagarens arbetsinsats.

När det handlar om att begränsa rätten till lönegaranti måste emellertid konkurslagens 5 kap. 2 § tolkas i överensstämmelse med lönegarantidirektivet (2008/94), konstaterar HD. I ett sådant sammanhang ska regeln därför tolkas så att den tar sikte på att förhindra missbruk av lönegarantin, vilket är i linje med artikel 12 (a) i direktivet.

Och enligt HD har staten inte lyckats visa att det var fråga om ett missbruk av lönegarantin. Det kunde inte läggas kvinnan till last att hon inte följde med till den nya arbetsgivaren, och hon var inte heller skyldig att omedelbart lämna sin anställning även om hon förstod att hennes arbetskraft inte skulle tas i anspråk. Visserligen finns det, enligt HD, omständigheter som tyder på ett otillbörligt utnyttjande av lönegarantin, men kvinnan kontaktade genast sin fackliga organisation för att få klarhet i sin situation. Andra omständigheter som talar emot att man försökt utnyttja lönegarantin på ett otillbörligt sätt är att hon hade varit anställd i bolaget en tid före verksamhetsövergången och att det rörde sig om ett etablerat bolag.

Kerstin Ahlberg

Mål nr T 4990-07, Högsta domstolens
dom den 8 juli 2010