Förstainstansrätten tolkade Albany-domen fel Måste pröva 3F:s klagomål i sak

Förstainstansrätten skulle inte ha avvisat det danska fackförbundet 3F:s klagomål, och måste nu pröva organisationens yrkande om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut att godkänna de skattelättnader som danska staten beviljar anställda på fartyg registrerade i det danska internationella skeppsregistret (DIS). Det konstaterar EU-domstolen som går emot såväl förstainstansrätten (som sedan den 1 december heter Tribunalen) som sin generaladvokat (se EU & arbetsrätt nr 2/2009 sid 2).

Skatteundantaget är en form av statligt stöd, och eftersom sådana kan snedvrida konkurrensen ska kommissionen fortlöpande granska medlemsstaternas stödordningar. I artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (tidigare artikel 88 i EG-fördraget) beskrivs ett formellt förfarande, som bl.a. innebär att "berörda parter" ska få yttra sig över om deras intressen kan skadas av ett statligt stöd. Kommissionen kan dock fatta beslut om att godkänna en stödordning utan att genomföra ett sådant formellt förfarande, och det var så det gick till i det här fallet. För den som anser att beslutet är felaktigt återstår då inget annat än att gå till domstol och försöka få det ogiltigförklarat.

Och 3F menar att det danska skatteundantaget strider mot gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport (EGT C 205, 1997 sid 5). Enligt riktlinjerna är det i och för sig tillåtet att sänka skatten för anställda på fartyg som är registrerade i medlemsstaterna, men detta gäller "EG-sjöfolk", vilket enbart syftar på dem som bor inom EU, menar 3F. Syftet med denna undantagsmöjlighet är nämligen att bevara arbetstillfällen inom EU genom att kompensera för att lönekostnaderna här är högre än lönekostnaderna för sjöfolk från tredje land, argumenterar organisationen. Genom att Danmark undantar anställda på DIS-flaggade fartyg från inkomstskatt kommer 3F:s medlemmar på fartyg med dansk flagg tvärtom i en sämre konkurrenssituation när förbundet förhandlar om deras löner.

För att få denna sakfråga prövad måste 3F först övertyga domstolen om att förbundet och/eller dess medlemmar är direkt och personligen berörda av kommissionens beslut, annars skulle det inte ha rätt att föra talan. I förstainstansrätten lyckades 3F inte ens med det (se EU & arbetsrätt nr 3/2007 sid 2). Den menade bl.a. att förbundet inte kunde stöda sig på det faktum att det fick en sämre konkurrensställning i förhållande till andra fackföreningar för sjöfolk, eftersom avtal som sluts inom ramen för kollektivavtalsförhandlingar inte omfattas av konkurrensrätten enligt EU-domstolens dom i målet Albany.

Det är att dra alltför stora växlar på Albany-domen, anser EU-domstolen och ägnar drygt två sidor åt att förklara hur Albany ska tolkas och hur situationen i det målet skiljer sig från den aktuella. Förstainstansrätten borde med andra ord ha prövat 3F:s argument om stödets inverkan på konkurrenssituationen mellan arbetstagarorganisationerna. Den gjorde också fel som avvisade talan utan att bemöta 3F:s argument rörande de sociala konsekvenserna av skatteundantaget. Enligt EU-domstolen har förbundet styrkt att dess egna och medlemmarnas intressen eventuellt kan skadas av beslutet att godkänna skatteundantaget. Därmed är det en berörd part, och målet återförvisas till förstainstansrätten.

Kerstin Ahlberg

Mål C-319/07 P, 3F mot kommissionen, dom den 9 juli 2009