Fortsatt strid på två plan om Norges bemanningsregler

• Striden om de norska begränsningarna av bemanningsarbete går vidare och nu på två plan. Tingsrättsdomen som friade norska staten (se EU & arbetsrätt nr 3/25 s. 3) har överklagats, och nu har också Eftas övervakningsmyndighet (ESA) åter tagit upp saken som bordlades 2023 (se EU & arbetsrätt nr 1/23 s.4 och 3/23 s. 2). ESA:s inspel ställer de norska myndigheterna inför betydande utmaningar.

ESA sköt upp behandlingen av saken i avvaktan på rättegången i Oslo tingsrätt och det rådgivande yttrande som tingsrätten bett Efta-domstolen om. I ett brev till Arbeids- og inkluderingsdepartementet har ESA nu ställt en lång rad frågor. Frågorna rör bland annat de särskilda bedömningsgrunder som Efta-domstolen pekade på i sitt yttrande.

Frågorna är samlade under fem rubriker. De första gäller de faktiska effekterna av de norska begränsningsreglerna. De handlar bland annat om hur användningen av inhyrd arbetskraft från bemanningsföretag har utvecklats, och vilka effekter reglerna har haft för ”fasta” anställningar, heltids- och deltidsanställningar och användningen av övertid. ESA undrar också om bemanningsbehov tillgodoses genom användning av utstationerade arbetstagare eller underentreprenörer i stället för med inhyrd arbetskraft.

På detta följer frågor om det legitima syftet med restriktionerna. Norge har argumenterat att huvudsyftet med begränsningarna är att främja fasta anställningar direkt med användarföretagen. ESA pekar på att fasta anställningar erkänns som den vanliga anställningsformen i bemanningsdirektivet (2008/104), men att direkt anställning med användarföretaget inte förefaller ha någon jämförlig ställning enligt direktivet.

Efta-domstolen påpekade i sitt rådgivande yttrande att staten måste bevisa att de norska reglerna är ägnade att tillvarata legitima syften och att de är konsistenta. Här ställer ESA frågor om både rättslig och faktisk praxis.

Restriktioner måste också kunna rättfärdigas över tid så länge de består. Här är nyckelfrågan om nya bedömningar har gjorts eller planerats, särskilt om mindre ingripande åtgärder än det absoluta förbudet mot inhyrning i bygg- och anläggningsbranschen i Oslo-området.

Den femte huvudgruppen av frågor gäller de regler i arbeidsmiljøloven som ger användarföretag som är bundna av kollektivavtal utvidgad tillgång till inhyrning. ESA:s frågor har fokus på företag som inte har kollektivavtal med en tillräckligt representativ fackförening eller inte alls är bundna av kollektivavtal.

ESA:s nya utspel ställer det norska myndigheterna inför betydande utmaningar. De rättsliga problemställningarna är många, komplicerade och har inte alltid entydiga svar. De empiriska frågeställningarna är inte mindre omfattande, och underlag för att ge väl underbyggda svar kan vara svårt att hitta på en lång rad punkter.

Stein Evju

ESA, Case No. 89887, Document No. 1569385, 4 November 2025, Supplementary Request for Information concerning restrictions on the use of temporary agency work in Norway