Generaladvokat föreslår ny balans mellan arbetstagarskydd och fri rörlighet

Sedan den 1 december 2009 då Lissabonfördraget trädde ikraft ska EU verka för en hållbar utveckling i Europa som bl.a. bygger på en "social marknadsekonomi" (artikel 3.3 EUF-fördraget). En av tiotusenkronorsfrågorna har sedan dess varit om detta, tillsammans med exempelvis artikel 9 om att EU vid genomförandet av sin politik ska beakta kraven på socialt skydd, samt det faktum att rättighetsstadgan numera är bindande, innebär någon skillnad vid tillämpningen av materiell EU-rätt vid t.ex. utstationering. Frågan är aktuell i målet Santos Palhota som rör just utstationering av arbetstagare. I sitt förslag till avgörande argumenterar generaladvokaten Cruz Villón för ett sätt att balansera de nya bestämmelserna om sociala hänsyn mot reglerna om fri rörlighet för tjänster. Och han menar att skydd för arbetstagare numera är uttryckligt reglerat i fördraget varför det utgör primärrätt. Skydd för arbetstagare är då inte längre ett undantag som ska tolkas restriktivt i de fall då det kan motivera inskränkningar av den fria rörligheten för tjänster.

Efter dessa allmänna ställningstaganden prövar generaladvokaten olika bestämmelser i den belgiska lagstiftningen. Det återstår att se om EU-domstolen på samma sätt kommer att ge sig in på ett allmänt resonemang. Det kan noteras att den danska regeringen valt att yttra sig i målet.

Erik Sjödin
doktorand, Uppsala universitet

C-515/08 Santos Palhota, generaladvokat Cruz Villóns yttrande den 5 maj 2010