Nr 3 2001
Uppförandekoder och social märkning bör bli mer enhetliga
Läs hela artikeln
Prenumerera
Hur blir
världen rättvisare?
Nyväckt intresse för OECDs riktlinjer
Ett verktyg
för att förbättra arbetsförhållandena i utvecklingsländerna
är OECDs
riktlinjer för multinationella företag. Det instrumentet
vill de fackliga organisationerna i Europa nu börja använda
flitigare. Också kommissionen och medlemsstaternas regeringar framhåller
dem allt oftare.
Riktlinjerna
innehåller rekommendationer om hur multinationella företag
med säte i OECDs medlemsländer skall uppträda, inte bara
i förhållande till sina arbetstagare, utan också när
det gäller mänskliga rättigheter i stort, med hänsyn
till miljön, mot konsumenter etc. Det finns flera saker som sammantagna
gör de här riktlinjerna slagkraftigare än andra uppförandekoder.
En är innehållet. Riktlinjerna bygger på Internationella arbetsorganisationen ILOs åtta så kallade kärnkonventioner. Det innebär att
Tillämpningsområdet
vidgadesEn annan fördel är räckvidden. Fram till förra
året gällde riktlinjerna bara för den verksamhet som företagen
bedrev i OECDs egna medlemsländer – det vill säga 29 (numer
30) industriländer. När riktlinjerna reviderades år 2000
beslöt regeringarna att de skulle tillämpas även när
företagen investerar i länder utanför OECD. Dessutom har
fem länder utanför organisationen – Argentina, Brasilien,
Chile, Estland och Lettland – anslutit sig till dem.
Till det
kommer att det finns ett system för att sätta press på
företag som inte följer riktlinjerna. Visserligen är de
inte bindande för företagen. Men medlemsländernas regeringar
är skyldiga att följa upp hur de efterlevs. I varje OECD-land
skall det finnas en så kallad kontaktpunkt, som bland annat skall
försöka lösa tvister kring tillämpningen av riktlinjerna.
I Sverige, Danmark och Norge är kontaktpunkten ett trepartsorgan
med företrädare för regering, arbetsgivare och fackliga
organisationer. I Finland ingår även representanter för
icke-statliga organisationer som Amnesty .
Minister
ingrep
SIFs internationella sekreterare Margareta Zandén beskriver hur
uppföljningssystemet fungerar.
– Vi utreder först vad som har hänt. Om vi kommer fram
till att klagomålen är befogade diskuterar vi med företagsledningen
och försöker få den att inse att de bryter mot riktlinjerna.
Om det inte lyckas får regeringen ta över.
Det hände
i slutet av 1980-talet då den amerikanska kontaktpunkten överlämnade
ett klagomål från det amerikanska stålarbetareförbundet
till den svenska kontaktpunkten.
–
Det gällde ett av Electrolux dotterbolag i USA där den lokala
ledningen försökte hindra sina anställda från att
gå med i facket. Det slutade med att industriministern kallade upp
ledningen för det svenska moderbolaget till departementet och uppmanade
den att trycka på dotterbolagets ledning. Det hjälpte.
Andra gånger
behöver det inte gå så långt. Förra året
klagade en fackförening vid ett av Ericssons företag i Malaysia
till Metall och SIF. Den lokala ledningen ville att företaget skulle
klassas som ett elektronikföretag i stället för, som dittills,
som ett företag i elektriska branschen. Det skulle ha inneburit att
de anställda, som haft kollektivavtal i åratal, i fortsättningen
inte skulle få organisera sig fackligt. Enligt malaysisk lag är
det nämligen förbjudet för arbetstagare i elektronikindustrin.
– Men företaget avstod från sina planer sedan vi hade
kontaktat ledningen för Ericsson i Sverige och påmint om riktlinjerna.
Facken
måste engagera sig
Det som gör att systemet fungerar är alltså inte hot om
rättsliga åtgärder utan kanske framförallt de goodwill-förluster
som negativ uppmärksamhet kring företaget kan orsaka.
– Men om det skall hända något måste koncernfacken
engagera sig. Vi hoppas att det skall bli fler avtal om koncernbaserade
riktlinjer, i stil med det som IKEA slutit med Internationella byggnads-
och träarbetarunionen, säger Margareta Zandén.
Riktlinjerna
gäller förstås även verksamheter inom EU, och kan
användas som komplement till rätts-liga förfaranden för
att sätta press på företag. Sålunda förbereder
den franska kontaktpunkten ett ärende mot den brittiska varuhuskejdan
Marks & Spencer som i mars utan förvarning till sina anställda
meddelade att varuhusen på kontinenten skulle läggas ned. Enligt
riktlinjerna bör företagen varsla arbetstagarnas företrädare
innan sådana beslut fattas och samarbeta med dem för att lindra
de negativa effekterna.
Kerstin Ahlberg
Publicerad: July 1, 2001
Nr 3 2001
Läs hela artikeln
Nr 3 2001
Läs hela artikeln
Nr 3 2001
Läs hela artikeln
Nr 3 2001
Läs hela artikeln