Ingen resning i målom lönediskriminering

Arbetsdomstolens rättstilllämpning stred inte uppenbart mot vare sig jämställdhetslagen eller EG-rätten när domstolen friade länsstyrelsen i Skåne län i ett mål om lönediskriminering. Det anser den svenska Högsta domstolen som avslagit SACO-S ansökan om resning i målet (se EU & arbetsrätt 4/2001).

Målet rörde frågan om staten hade gjort sig skyldig till otillåten lönediskriminering när två nyanställda män fick högre löner än en kvinna som tillsvidareanställdes vid samma tid som männen efter att ha haft ett vikariat. Det var ostridigt i målet att kvinnan och männen utförde likvärdigt arbete.

AD prövade i domen (AD 2001 nr 51) om de uppgivna förklaringarna till arbetsgivarens lönepraxis motsvarade verkliga behov hos arbetsgivaren och om förklaringarna var adekvata och nödvändiga för att uppnå det eftersträvade resultatet. AD fann då att skillnaderna i lön inte hade vare sig direkt eller indirekt samband med arbetstagarnas könstillhörighet, utan med marknadssituationen och lönesystemets utformning. Männen kom från anställningar där löneläget var högre än hos länsstyrelsen och som nyanställda skulle de inte få någon löneförhöjning vid kommande lönerevision, vilket den tillsvidareanställda kvinnan fick.

Hanna Lindström

Mål nr Ö 4141-01, Högsta domstolens beslut den 30 juni 2003