Känslig balansakt när domare straffas

En lagman (chefsdomare) vid en tingsrätt har av svenska Högsta Domstolen (HD) dömts för tjänstefel eftersom han hade handlagt mål för långsamt. Domares yrkesutövande omfattas av principen om domstolars och domares oberoende som skyddas av såväl den svenska grundlagen som internationellt erkända rättsprinciper. Å andra sidan kräver samma rättskällor också att rättegångar hålls så skyndsamt som möjligt.

I det aktuella fallet hade en domare försenat handläggningen av tre mål med mellan fem och sex år utan godtagbar motivering. HD fastslog med hänvisning bl.a. till artikel 6.1 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter att även om domare åtnjuter ett särskilt oberoende måste långsam handläggning kunna motiveras. Domen behandlar således den intrikata och känsliga balansgången mellan att bestraffa domare och att samtidigt upprätthålla de krav på en effektiv rättsskipning som rättsstatsprincipen innebär.

Även om det inte hade gjort någon skillnad för utgången i målet skulle HD ha kunnat motivera sin dom mot bakgrund av artikel 47 i EU-stadgan. I en rad rättsfall rörande det polska rättsväsendet har dessutom EU-domstolen fått tillfälle att utveckla innebörden av rättsstatsprincipen. Principen är inte på något sätt hotad i Sverige genom HD:s dom, men det finns anledning att reflektera över dess bräcklighet mot bakgrund av utvecklingen i Polen.

Erik Sinander

Högsta domstolens mål B 2179-20, dom den 4 mars 2021.