Nya vägar i arbetstidspolitiken

Jean-Yves Boulin och Reiner Hoffman (red): New Paths in Working Time Policy, European Trade Union Institute, Bryssel 1999, 211 sid (ISBN: 2-930143-42-8)

Arbetstiden i Europa lades strax efter första världskriget fast till 48 timmar per vecka, 48 veckor per år under 48 år. Sedan dess har arbetstiden förkortats, men fortfarande gäller huvudsakligen samma struktur för dess förläggning. Trots att det har visat sig finnas avsevärda problem med modellen, har den inte på allvar ifrågasatts.

En idé om en önskad utveckling presenteras i boken New Paths in Working Time Policy. Fokus ligger på arbetstagarens situation och hur arbetstiden bättre skall kunna anpassas till dennes behov eller önskemål. Boken innehåller dels en genomgång av olika arbetstidsarrangemang i EUs medlemsstater, dels en mer principiell och ideologisk inledning.

Genomgången av arbetstidsförhållanden lyfter särskilt fram deltidsarbete, betald ledighet av typen föräldraledighet och arbetslöshet samt flexibla pensionslösningar. Det är uppmuntrande läsning som visar hur långt det är möjligt att justera det befintliga för många. Samtidigt vittnar den om att avvikelser från normen betraktas som just avvikelser och att det finns en intolerans mot dessa arbetstidsarrangemang på arbetsplatserna och i debatten.

Ett exempel är deltidsarbetare i Colette Fagans bidrag. Deltidsarbete ses inte som ett naturligt inslag i den enskildes arbetsliv utan som konkurrent till heltidsarbete. Det hänger ihop dels med arbetsgivarnas synsätt att deltidsanställningar ökar flexibiliteten. I andra studier har det i och för sig visat sig vara en flexibilitet av tveksamt värde, men deltidsarbetets flexibilitetspotential verkar vara en svårutrotad idé. Dels finns en klar tendens att deltidsarbetande betydligt mer sällan får tillfälle till utbildning på arbetsplatsen, vilket gör dem till en på kort sikt billigare arbetskraft för arbetsgivaren.

Inledningen, av Jean-Yves Boulin och Reiner Hoffman, är en inspirerande läsning med värdefulla referenser. Insikten om att flexibla arbetstider inte bara är ett önskemål från arbetsgivare utan i minst lika hög grad från arbetstagarna är ständigt närvarande. Det är också tydligt att författarna ser kvinnligt förvärvsarbete som en tillgång när det gäller att utveckla arbetslivet och förbättra villkoren för alla arbetstagare.

Sammantaget är boken väl värd att läsa också för aktörer på den svenska arbetsmarknaden. Författarnas engagemang höjer läsvärdet och ökar förståelsen för behovet av förändring. Till bristerna hör att frågan om hur en livsarbetstid skall administreras på arbetsmarknaden inte diskuteras.

Lotti Ryberg-Welander
lektor, Socialhögskolan i Stockholm