Staten kan bli skadeståndsansvarig om Arbetsdomstolen tillämpar EG-rätten fel

En medlemsstat är skadeståndsansvarig för skada som har vållats enskilda genom sådana överträdelser av gemenskapsrätten som skett genom domstolsbeslut, också i högsta instans. Det har EG-domstolen nu slagit fast i en principiellt viktig dom, som ger exempelvis Arbetsdomstolen anledning att fästa särskilt avseende vid domsmotiveringarna i mål med anknytning till EG-rätten.

Som EU & arbetsrätt tidigare rapporterat (se nr 2/2003) rörde målet en professor Köbler vid universitetet i Innsbruck i Österrike, som nekats tjänsteårstillägg eftersom han inte fått räkna sig till godo tjänstgöringstid som professor utanför Österrike. Den österrikiska förvaltningsdomstolen hade i sista instans bestämt att Köbler saknade rätten till löneförmånen.

Köbler väckte då skadeståndstalan mot den österrikiska staten. Han menade att förvaltningsdomstolens beslut innebar en överträdelse av gemenskapsrätten och att medlemsstaten därför ådragit sig skadeståndsansvar. Han krävde ersättning för de uteblivna lönetilläggen. Den domstol som prövade skadeståndstalan i Österrike riktade en rad tolkningsfrågor till EG-domstolen och ville bland annat veta om och under vilka förutsättningar staten blir skadeståndsansvarig som en följd av att medlemsstatens högsta domstolsinstans dömt i strid mot EG-rätten.

Och EG-domstolen slog alltså fast att även sådana överträdelser av gemenskapsrätten som sker genom domstolsbeslut i högsta instans medför skadeståndsansvar för staten. Liksom generaladvokaten konstaterade EG-domstolen vidare att den österrikiska förvaltningsdomstolen hade överträtt gemenskapsrätten och dömt fel. Men den tillade också att överträdelsen inte varit så uppenbar att skadeståndsansvar faktiskt hade inträtt.

Domens centrala budskap är att kriterierna för skadeståndsansvar är enhetliga, oberoende av vilken myndighetsnivå som orsakat skadan.

Skadeståndsansvar uppstår då
• en rättsregel som ger enskilda rättigheter har överträtts,
• överträdelsen är tillräckligt klar
• och det finns ett direkt orsakssamband mellan överträdelsen och en skada som de drabbade lidit.

Vidare fastslås att det är den nationella domstolens sak att fastställa om överträdelsen in casu är tillräckligt klar för att skadeståndsansvar skall inträda (även om EG-domstolen i just detta fall ansåg sig ha tillgång till alla uppgifter som krävdes för att kunna avgöra också denna fråga).

Domen innebär att också till exempel domslut från arbetsdomstolarna i Norden i vissa fall kan bli föremål för skadeståndstalan i allmän domstol. Möjligheten är ingalunda rent teoretisk och den ger domstolarna anledning att fästa särskilt avseende vid domsmotiveringarna i mål med EU-rättsrelevans.

Niklas Bruun

Mål nr C-224/01, Gerhard Köbler mot Österrike, dom 30 september 2003