Svenskt förbud mot trikloretylen lämpligt och proportionerligt

Sveriges principiella förbud mot yrkesmässig användning av trikloretylen, med möjlighet till individuella, villkorade dispenser, är motiverat med hänsyn till skyddet för människors hälsa. Det ansåg EG-domstolen och gick därmed på generaladvokatens linje (se EU & arbetsrätt nr 1/00).

Tvärtemot vad kommissionen hävdat i målet konstaterade domstolen för det första att EU inte föreskrivit någon sådan harmonisering av medlemsstaternas åtgärder när det gäller trikloretylen som hindrar dem från att anta egna bestämmelser om användningen av ämnet. För det andra slog den fast att förbudet har samma verkan som en kvantitativ importrestriktion, och för det tredje att det ändå är godtagbart enligt artikel 30 (tidigare 36) i EG-fördraget.

Domstolen tog hänsyn till att resultaten från senare års forskning har stärkt misstankarna om att tri orsakar njurcancer, samtidigt som det i nuvarande forskningsläge är svårt att fastställa hur hög exponering som är farlig. Därför går det inte att säga att de svenska bestämmelserna går ut-över vad som är nödvändigt för att skydda arbetstagarnas hälsa. Tvärtom förefaller systemet lämpligt och proportionerligt då det gör det möjligt att förbättra skyddet för arbetstagarna samtidigt som det tar hänsyn till företagens behov av kontinuitet. Domstolen tillämpade alltså en försiktighetsprincip.

Kerstin Ahlberg

Mål nr C-473/98 Kemikalieinspektionen mot Toolex Alpha AB, dom den 11 juli 2000