Sveriges Justitiekansler avslår begäran om skadestånd”Arbetsmiljökrav stred inte mot fria rörligheten för varor”

Arbetsmiljöverket bröt inte mot EU-rätten när den förbjöd marknadsföringen av en tysktillverkad rullställning, och svenska staten är följaktligen inte skyldig att betala skadestånd till tillverkaren. Det menar Sveriges Justitiekansler som drar en annan slutsats än länsrätten hade gjort.

Rullställningen, som tillverkas av Zarges GmbH & Co, var godkänd i Tyskland, men det räckte inte enligt svenska regler som ställde strängare krav. Arbetsmiljöverket förbjöd därför visning och marknadsföring av den och liknande produkter i Sverige, så länge Zarges inte kunde visa att de var typgodkända av ett ackrediterat certifi eringsorgan enligt verkets kungörelse AFS 1990:12. Föreläggandena var förenade med vite och började gälla omedelbart. Zarges ansåg att förbuden innebar ett otillåtet hinder mot den fria rörligheten för varor och överklagade till länsrätten. Så småningom kom Zarges in med den dokumentation som krävdes och Arbetsmiljöverket upphävde föreläggandena.

Detta hände 2007. Processen i länsrätten löpte vidare eftersom tillverkaren hade yrkat att det ursprungliga förbudet skulle upphävas från det att det hade utfärdats. 2009 biföll länsrätten Zarges överklagande med motiveringen att kravet på typkontroll stred mot EU-rättens proportionalitetsprincip.

Styrkt av framgången gick Zarges till Justitiekanslern (JK) och begärde att staten skulle betala skadestånd på grund av överträdelse av EU-rätten. Men JK gjorde en helt annan bedömning. JK påpekar att länsrättens avgörande saknar rättskraft i en eventuell skadeståndsprocess som prövas i allmän domstol, och gör en självständig bedömning. Hon konstaterar först att det inte fi nns några unionsrättsliga regler för hur rullställningar ska vara beskaffade, och att medlemsländerna inte heller har enats om någon gemensam procedur för att bedöma om en produkt stämmer överens med föreskrifter eller standarder. Det krav på förhandstillstånd som AFS 1990:12 innebär ska därför prövas mot fördragets regler om fri rörlighet för varor. Syftet med kravet är att skydda arbetstagares hälsa och säkerhet, vilket enligt JK är ett sådant syfte som kan motivera inskränkningar i den fria rörligheten. Det betyder att det är tillåtet om det är förenligt med proportionalitetsprincipen. Och det är det, menar JK. Reglerna är kända på förhand och ger inte utrymme för skönsmässiga bedömningar. Kontroller som gjorts av behöriga organ i andra länder behöver inte göras om. Efterhandskontroll av den här typen av produkt kan inte effektivt tillgodose skyddet för arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Och typkontrollen medför inte heller någon orimlig tidsutdräkt eller oproportionerliga kostnader. Eftersom Arbetsmiljöverkets beslut alltså inte innebar någon överträdelse av EU-rätten är staten inte skadeståndsskyldig, slutar JK.

Kerstin Ahlberg