Tre skilda rättsprocesser och ett stortingsval avgör framtiden för Norges regler om inhyrning

• Inhyrning av arbetskraft är en mycket laddad arbetsmarknadspolitisk fråga i Norge. Begränsningarna i möjligheten att hyra in arbetskraft från april 2023 slog hårt mot bemanningsbranschen (se EU & arbetsrätt nr 1/2023 s. 4). Efter hand har de blivit föremål för tre skilda rättsprocesser: ett klagomål till Eftas övervakningsmyndighet ESA, en skadeståndstalan som varit en sväng i Efta-domstolen och en begäran om interimistiskt beslut. I juni väntar huvudförhandling i skadeståndsmålet – men frågan är om reglerna hinner bli upphävda innan målet avgörs.

Traktatsbrottssaken: I januari 2023 klagade två av Norges största bemanningsföretag, Manpower och Adecco, över begränsningarna till ESA. De anförde att begränsningarna stod i strid både med direktivet om bemanningsarbete (2008/104) och artikel 36 om fri rörlighet för tjänster i EES-avtalet. I en formell underrättelse i juli höll ESA med de klagande, medan regeringen bestred påståendena i sitt svar senare samma år. Därefter har det inte hänt mycket i traktatsbrottssaken, vilket nog hänger ihop med den skadeståndstalan som nämns nedanför. Talan om skadestånd: I september 2023 väckte tio bemanningsföretag talan i Oslo tingsrätt mot staten med krav på skadestånd på grund av påstått olagliga åtstramningar av inhyrningsreglerna. Argumenten i processen är i stort sett desamma som i den föregående. Tingsrätten begärde ett rådgivande yttrande från Efta-domstolen som i november 2024 kom med dom i mål E-2/24 (se EU & arbetsrätt nr 4/2024 s. 1). Huvudförhandling i detta mål beräknas till juni 2025.

Den tredje processen är redan avgjord. Trettio bemanningsföretag begärde att Oslo tingsrätt skulle meddela ett interimistiskt beslut som ålade staten att tillåta uthyrning av arbetstagare i samma utsträckning som före lagändringen. Företagen förlorade i både tingsrätten och Borgarting lagmannsrett. Lagmannsretten motiverade beslutet med att bemanningsdirektivet inte kan åberopas av privata parter inför nationella domstolar, och att reglerna om fri rörlighet inte var tillämpliga eftersom saken inte innehöll något ”gränsöverskridande element”. Bemanningsföretagen klagade till Høyesterett som upphävde beslutet. Motiveringen var att lagmannsretten på eget initiativ också skulle ha bedömt huruvida etableringsfriheten (artikel 31 EES) eller reglerna om fri rörlighet för arbetstagare (artikel 28 EES) var tillämpliga. Målet skickades tillbaka till lagmannsretten, som då gick igenom även dessa regler – och förkastade begäran om interimistiskt beslut på nytt. Bemanningsföretagen har inte överklagat och beslutet har vunnit laga kraft.

I september 2025 blir det val till Norges Storting. Det sägs att det är svårt att spå, särskilt om framtiden. Vem som får regeringsmakten efter valet är svårt att säga. De borgerliga partierna som länge har legat bra till i opinionsmätningarna har emellertid lovat att ändra tillbaka begränsningarna om de vinner. En intressant fråga är om Oslo tingsrätt hinner avgöra tvisten innan valresultatet är klart.

Kurt Weltzien, førsteamanuensis

Handelshøyskolen BI