Särskild behörighetsregel kan inte tillämpas i mål om anställningsavtal

Den särskilda regeln i artikel 6.1 om var talan kan väckas i mål med flera svarande kan inte tillämpas på tvister om anställningsavtal. Det konstaterar EG-domstolen i ett förhandsavgörande om tolkningen av förordningen 44/2001 om domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar (Bryssel I).

Jean-Pierre Rouard var först anställd av ett franskt bolag. Därefter anställdes han av ett brittiskt bolag i samma koncern. Enligt anställningsavtalet åtog sig hans nya arbetsgivare att upprätthålla de avtalsenliga rättigheter han hade fått i den tidigare anställningen. När han blev uppsagd väckte han talan mot båda bolagen vid en fransk domstol och gjorde gällande att båda var hans arbetsgivare och solidariskt skulle utge olika ersättningar.

Jean-Pierre Rouard menade att den franska domstolen var behörig att pröva tvisten mot det franska bolaget eftersom detta har sitt säte i Frankrike och mot det brittiska bolaget med stöd av artikel 6.1 i Bryssel I-förordningen. Enligt denna artikel kan en domstol i tvister med flera svarande vara behörig i förhållande till alla svarande, om någon av dem har hemvist i domstolslandet och det finns ett tillräckligt nära samband mellan käromålen för att en gemensam handläggning ska vara påkallad så att inte oförenliga domar meddelas.

Bolagen bestred att fransk domstol var behörig att pröva målet. Den franska Cour de cassation bad EG-domstolen om ett förhandsavgörande.

Vilken domstol som är behörig i tvister om anställningsavtal regleras i ett särskilt avsnitt av förordningen (avsnitt 5 i kapitel II). EG-domstolen konstaterar att detta innehåller en uttömmande reglering och att den särskilda behörighetsregeln i artikel 6.1 därför inte är tillämplig vid tvister om anställningsavtal.

Jonas Malmberg

Mål C-462/06 Glaxosmithkline och Laboratoires Glaxosmithkline mot Jean-Pierre Rouard, dom den 22 maj 2008