Förordning om lagval vid avtalsförpliktelser (Rom I) i hamn

I juni 2008 antogs till slut den s.k. Rom I-förordningen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser. Förordningen ersätter Romkonventionen och ska tillämpas på avtal som ingås efter den 17 december 2009.

Till skillnad mot Romkonventionen blir förordningen direkt tillämplig i medlemsstaterna, utan ratificering eller genomförandelagstiftning. Innehållsmässigt ansluter förordningen nära till konventionen. Vissa nyheter finns dock.

Beträffande individuella anställningsavtal märks t.ex. att principen om lex loci laboris givits en delvis ny formulering. I Romkonventionen heter det att tillämplig lag när parterna inte har avtalat om vilken lag som ska gälla är "lagen i det land där den anställde vid fullgörande av avtalet vanligtvis utför sitt arbete, även om han tillfälligt är sysselsatt i ett annat land".

I den nya förordningen anges istället "lagen i det land där eller, om detta saknas, från vilket den anställde vid fullgörande av avtalet vanligtvis utför sitt arbete. Det land där arbetet vanligen utförs ska inte anses ha ändrats när arbetstagaren tillfälligtvis utför sitt arbete i ett annat land". Om detta innebär någon skillnad i sak är en öppen fråga.

Sedan förra året finns också Rom II-förordningen som rör tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser.

Jonas Malmberg

Förordning nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I), EUT L 177 sid 6, 4.7.2008